Papa Roger och kineser

Sista kvällen på Koh Samet var vi på besök i Papa Rogers uuuunnnnderbaaara bar igen. Roger är en herre på 70 år från Helsingfors som drivit bar på Koh Samet sen 1989.
Han talar finlandssvenska och gillar killar bättre än tjejer om jag säger så. Men otroligt skön.
Han klär sig alltid efter veckodagens färg vilka jag inte kan men vi var där 2 ggr och då var det rosa på tisdagen och grönt på onsdagen, till och med hans skor har samma färg, det är bara nagellacket på tånaglarna som alltid är rött!

Här samlas det gäster från hela världen men det finns inte särskilt många sittplatser. Inne i baren (first class) är det plats för 7 st och utanför baren (business class) är det 4 platser, sen får resterande sitta på plastpallar (ekonomi class) där det finns plats för en pall och det kan vara på gatan ! så kommer det någon större bil eller lastbil är det bara att dra in rumpan så man inte blir påkörd.
Vi fick höra av en bofast svensk på ön att varje jul klär Papa Roger ut sig till tomte och åker genom bygatan på ett taxiflak ner till polisens stora tomt. Där delar han ut julklappar till alla barn. Förra året hade han slagit in och delat ut 250 julklappar. När vi talar om detta kommer Roger plötsligt ut på trappan klädd som tomte för att han ville ta nya julkort, så nu är vi med på hans julkort.

Något jag också måste skriva om är alla fantastiska kineser som turistar på ön. Dom är helt makalösa, de går alla tätt tillsammans i stora klungor med en person i spetsen som skriker ut allt i en liten megafon. Alla tjattrar i munnen på varandra och de talar väldigt högt. Om de ska bada gör alla det samtidigt, om de ska äta gör alla det samtidigt och om de ska gå till hotellrummen går alla samtidigt. (Undrar hur de gör när de ska på toaletten ?)
En morgon satt Pher i receptionen och väntade på mig, det stod en stor klunga kineser bredvid honom. Helt plötsligt kliver en man fram till Pher och säger Good Morning, Pher svarar Good Morning och alla kineserna började tjattra och skratta och tyckte det var jätte skoj, så började alla, en efter en att stega fram till honom och säga Good Morning, så han svarade alla medan alla de andra skrattade, tjattrade och hade väldigt kul.

Vi har alltså haft det väldigt bra på vår lilla ö men ska nu åka vidare. Vi har precis kommit till fastlandet och köpt bussbiljetter till Bangkok för att där byta buss till Hua Hin.
Det blev väntetid mellan båt och buss med en timma så då passade det bra att skriva lite till Resdagboken.
Ni vet i Thailand är det svårt att planera för den ena vet inte riktigt vad den andra gör och har vi inte själva tagit reda på det i förväg så blir det lite väntetid.....thaitime..

Hej från oss på resande fot !

Koh Samet

Vi har nu varit på Koh Samet några dagar, en liten ö som ligger strax utanför Ban Phe. Här råder riktigt slappt strandliv. Aktiviteterna är få men stränderna är vita och potatismjölsaktiga.

Dagarna börjar tidigt eftersom det är så himla varmt på rummet. Vi har ingen AC utan bara fläkt och sängen är hård som betong, men men vi kanske vänjer oss ?

En dag hyrde vi moppe för att åka runt och se oss omkring, det var inte så bra. Vägarna är hemska, knappt körbara, rena djungelturen. På ett ställe prasslade det till ordentligt och det var en stor ödla som drog in i dikeskanten.

Vi kom fram till en jätte fin resort där vi tog ett stopp för dricka och lite toalettbesök.
Efter ett par timmar gav vi upp och vände hem igen med moppen för att återgå till strandlivet.

Vi har gjort ett besök hos munken vid Buddha statyn på ön. Munken tog glatt emot oss och vi fick tända ljus och rökelse, sen fick vi välsignelse och 7 olika amuletter var för Good Luck varje dag. Vi skänkte pengar åt Buddha och munken gav oss kakor, apelsiner, vatten och någon annan frukt. Han tackade hela tiden och tog Pher i hand men mig var han noga med att inte vidröra eftersom det inte är tillåtet för munkar att röra kvinnor. Inte ens när han knöt bandet runt min handled var han emot mig.
Varje morgon när vi äter frukost kommer han och 2 andra munkar på sin dagliga morgontur för att samla in mat.

Strandlivet består dagtid av promenader, korsord, sol, bad, äta och kolla på andra turister. Runt klockan 15.30 på eftermiddagarna blir vi i princip bortkörda från stranden för då ska parasoll och solstolar bort och mattor och möbler fram, de breder ut mattor på sanden och möblerar för kvällen. Då flyttar restaurangen ut på beachen. Vi brukar då flytta oss till en bar på stranden som heter Sinsamut, ett litet ställe där de har 2 tuppar lösa ! Ja tuppar, de spatserar omkring helt fritt och blir de bråkiga åker de in i buren.
På kvällen är beachen mycket bredare än på dagen och då är det full aktivitet i form av musik, mat och fireshow, så att vi lever strandliv hela dagen är helt sant.

Ett par kvällar har vi ätit på Bananas, det är hos en thaifamilj där alla maträtter kostar 80 bath. Serveringen är liten och det känns nästan som om vi sitter i deras vardagsrum
Mamman och pappan står i köket och 2 döttrar ska hjälpa till att servera, men den ena flickan är sur hela tiden så det är bara en som hjälper till. Hon är 10 år och jätte duktig på att hålla isär notor och ta beställningar. Ok, det tar lite tid, för ibland sätter hon sig i soffan och kollar på TV och ibland springer hon ut till kompisarna på gatan, men då ropar pappan in henne och så jobbar hon lite igen.

Vi har givetvis besökt Papa Rogers beautiful bar. Förra året träffade vi väldigt trevliga och roliga gäster från alla delar av världen där och även iår har vi träffat sköna människor där.

Jag har tagit massage ett par gånger för min fotled så nu börjar den ordna till sig igen !

Hej So Long från 2 tillfälliga öbor !

Ormjogging

När vi åkte hemifrån hade jag bestämt mig för att springa en runda varannan dag under hela semestern.

Här är så varmt och fuktigt hela tiden, dygnet runt så efter de 2 första rundorna kom jag fram till att bästa tiden för detta måste vara runt ca 17.15, då är solen på väg ner och jag har ca 1 timma på mig innan det är helt svart ute.

När jag var ute på min första runda här i Ban Phe tyckte jag det var lite otäckt. eftersom det är så mycket lösdrivande hundar som gärna springer efter, skäller ilsket och vill nafsa i mig benen. så jag bad Pher följa med.

Han vill inte jogga (även om han skulle behöva det,) utan tycker det räcker med våra dagliga promenader, men jag gav mig inte utan föreslog att han skulle ta moppen och åka efter.mig !!

Ok, sagt och gjort. Jag gav mig iväg med Pher på moppen bakefter.

Ni ska veta att vägen är inte bred och det är djungel precis bredvid.

Efter någon kilometer höll jag på att trampa på en STOR ihjälkörd råtta ! (Vi talar råttor i storlek av små katter.) Ni som följt oss tidigare på Resdagboken vet att jag har en förskräcklig råttforbi. Jag steppade frisk och Pher skrattade gott åt mig.

Men sen efter några hundra meter klev jag nästan på en orm !! Jag var nog bara 40-50 cm ifrån. Hjärtat skenade och jag sprang fort som ögat och kastade mig upp bakom Pher på moppen !! Nu är det så att Pher har ormforbi så nu skrattade han inte längre.

Först drog vi iväg en liten bit men sen vände vi tillbaka för att kolla på den.

Den levde och låg helt stilla med tungan farande ut och in........ den var svart med lite gult på och ca 60 cm lång.

Det var 2 thai kvinnor och en liten pojke lite längre ner på vägen så vi ropade på dem. De såg lite förskräckta ut och ena damen höll hårt i pojken, men då kom en bil körande och ormen fick en jäkla fart och ringlade snabbt in i buschen.

När jag sen var på väg hem och sprang tillbaka var kvinnorna inne i buschen precis där ormen försvunnit och samlade ved och den lilla pojken stod ute i dikeskanten i bara flipp flopp skor........ååååå......då var de inte rädda minsann !! Varken jag eller Pher hade satt våra fötter där det kan jag lova !! ALDRIG !!.

Hela vägen tillbaka sa Pher gång på gång....spring i mitten....nu har du sprungit färdigt.....

Tillbaka på rummet var vi tvungna att googla på den och det verkar som om den är mycket giftig och kan spotta ca 3 meter?? Den är aktiv i skymning och mörker så det förvånar mig inte om det var en sån. På bilderna på internet ser den likadan ut. Dessa ormar, hoppas vi har sett klart av dem nu.

Antagligen vrickade jag till min vrist i förskräckelsen för nu är den rejält svullen och värker som tusan, jäkla ormar att ställa till det.(tror nästan Pher är lite nöjd över det ? för nu blir det lugnt ett par dagar)

Hej So long från 2 ormrädda !

Moppepunka

Vi har nu varit här i Ban Phe 4 dagar och imorgon (14/12) åker vi över till Koh Samet.
Här är väldigt lugnt och inte mycket att göra.
Men vi badar, solar, går långa promenader på stranden och kör runt med moppen och kollar på omgivningarna.
När vi var och hälsade på Bosse och Carita som äger ett condo här tog vi temperaturen på havet och det var 32 grader varmt, knappt så det svalkar.

Vi bor på landet men åker vi bara någon kilometer till kommer vi ännu mer ut på landet och där är det otroligt spartanska hem som thailändarna bor i. I våra ögon är det helt fallfärdiga skjul. Det kan va lite bräder, presseningar, plåt och snören som håller ihop det. Det är fritt fram för alla diverse djur som t.ex orm, råttor och annat att komma in. Smutsigt och skräpigt som sjutton är det runtomkring och där bor de utan vatten och avlopp med små och nyfödda barn, ibland med sina gamla föräldrar och med djungeln precis in på knuten. Hu.... jag skulle aldrig våga sova eller ens vila mig en stund där inne.

En dag åkte vi in på en väg och körde runt så vi till sist inte visste vart vi var. När vi så äntligen kom tillbaka ut i civilisationen fick vi punka på moppen. Vilken tur att det inte hände när vi var vilse för hur skulle vi ha fixat det? Nu fick vi gå en bit men efter några hundra meter låg det ett service ställe för moppar längs med vägen. Eftersom nästan alla kör moppe här så finns det hjälp att få nästan överallt.
En tjej med ett litet barn på några månader satt på golvet en bit in i shopen och ammade. Vi undrade om vi kunde få hjälp och hon lämnade då över babyn till en liten tös, drog på sig handskar och bytte sedan slang på moppen på mindre än 15 minuter.
Lilla babyn tittade hela tiden på oss med stora ögon och med mjölken rinnande i mungipan.
Kalaset gick på 120 bath (27 kr). Pher gav henne 150 bath och hon blev väldigt nöjd.
När vi lämnade verkstaden ringlade det ut en orm över vägen precis framför moppen. Alltså dessa ormar..... och det finns gott om dem här !!

En kväll var vi inne i Ban Phe och partajade lite med vårt värdpar Kicki och Jörgen, samt några fler svenskar och thailändare som de känner. Det var jätte trevligt, men när baren stängde och alla skulle dra vidare på disco / kareoke åkte vi hem och la oss. Vi var hemma 2 på natten och resten av gänget kom inte hem förrän vid 5 tiden på morgonen!

Vi har givetvis varit på matmarknad i värmen. Vi kan inte låta bli trots att det är ganska äckligt (får man säga så?) men i minst 30 graders värme ligger fisk, kött och allt annat helt öppet, flugorna surrar intensivt och försäljarna har pinnar med en plastpåse på ute i ändan och viftar bort dem med men en sekund senare är de tillbaka igen.

Alla varor ligger på träbänkar med bara presseningar uppspända som tak. Slaktade kycklingar och fåglar har både huvud och fötter kvar på kroppen.
Ni kanske kan föreställa er hur det doftar där inne ?

Som sagt, imorgon drar vi vidare för lite ö liv.

Hej från oss i solen !
Maria & Pher

Vi lämnar Pattaya

9 december
Dags att lämna Pattaya. Idag åker vi till Ban Phe.
2 dagar i denna cirkus är precis lagom. Jag har sagt det förr men säger det igen, den staden  är galen. Samtidigt är det skoj att vara här, det är fullt ös hela tiden. Staden sover ALDRIG. Däremot sover thailändarna lite varstans och överallt, de tar sig en liten tupplur precis där de befinner sig, på moppen, på flaket på jobbarbilen (oavsett om den är parkerad eller kör), i en liten vrå där de får plats och ja vart ni kan tänka er.

Igår var vi på Jomtien beach och träffade bland annat Ice-cream mannen, det  är en riktigt cool kille. Det är en "pojkflicka" som säljer glass på Jomtien och har gjort det i 17 år. Vi träffar honom varje gång vi är här och han är alltid lika glad och fjollig, med handväska, vickande rumpa och "knäckt" handled. Men glass säljer han.

Vi fixade våra fötter och vi åt av det mesta som erbjuds av alla försäljare som travar fram och tillbaka, fram och tillbaka i sanden, fullt påklädda, med jeans, långärmat, hattar, vantar, skor och strumpor. Men det är också ett sätt att försörja sig på. Vi pratade med killen som vi köpte majs av och frågade honom hur många kolvar han säljer om dagen. Han sa en vanlig dag ca 40 och en bra dag över 50. Ta det gånger 30 bath styck så är det en bra slant om man jämför med många andra "vanliga" jobb här.

Vi västerlänningar tycker det mesta är billigt här men thailändaren gör alltid sitt bästa för att lugga oss på några extra bath. Men om vi är nöjda med priset är dom nöjda, vi blir alltid lurade ändå, men ibland blir vi riktigt blåsta och ändå vi gör om samma tabbe någon gång varje gång vi är här.
Regel nummer 1: Man ska alltid fråga om priset FÖRST.
Vi åkte taxi idag mellan Ban Phe och Pattaya, en resa på  ca 100 km för 700 bath. Lite dyrt tyckte vi nog allt, men ok.
Sen skulle vi från Ban Phe till Kickis som är en resa på ca 12 km.
Här kommer felet, - vi åkte, - vi kom fram och ställer då frågan - how mutch?
Svar; - 500 bath !!! .........Ooo.......Inte läge att pruta då .....upp med lädret, betala och se GLAD ut !

Vi har nu installerat oss i lägenheten på Kickis Restaurang och Bar och vi har också varit iväg och hyrt oss en moppe.
Kvällen avslutade vi på Kickis med mat och trevligt sällskap av Jörgen, Kicki, Bosse och Carita som vi också träffade förra året när vi var här.

Hej från oss i ett snöfattigt Thailand !

Nu är vi framme

6 december
Så var vi då äntligen framme.
Alltid lika långt men denna gången kändes det om möjligt något längre.
Vi är väldigt glada att vi flög från Kastrup och inte från Arlanda för där var det snökaos med massor av inställda flyg.
Vi kom i alla fall iväg som vi skulle och tåget höll sin tidtabell.
Väl framme på Suvarnabhumi fick vi en timma väntetid på bussen till Pattaya, men då träffade vi på en trevlig norrman som vi pratade med så den stunden flög snabbt iväg. Så 27 timmar efter det att vi startade resan från Timmernabben är vi då på bussen som ska ta oss sista biten till Pattaya på 2 timmar.
Vi somnar direkt, ungefår lika bra som på flyget, busschauffören kör på samma sätt som de flesta andra gör i Thailand, nämligen gasa, släpp, gasa,släpp detta medför att huvudet far fram och tillbaka, dubbelhakorna trillar ner till struphuvet och vi ser båda ut som praktiserande fågelholkar. Jag drömmer, vaknar, somnar, drömmer och med jämna mellanrum dreglar jag lite fint i mungipan också.
Fräscha och fina kommer vi till slut fram till hotellet som invigdes för ett par månader sen, och jag behöver väl knappast säga att vi somnade ovaggade efter dusch och mat?

7 december
Första dagen i solen.
Det känns inte som det var länge sedan vi var här faktiskt. Det mesta är sig likt och vi tillbringar mesta tiden i skuggan under parasollet idag, jag vet hur det kommer att bli trots det, Pher ser ut som en nykokt kräfta i fejjan framåt kvällen. Jaja,.... lite korsord och slappning sen är det dags för lunch.

Efter stranden blev det en joggingtur längs Beachroad, 3,5 km och nu var det jag som var illröd som en signalkräfta i ansiktet, linnet var helt blött av svett, 32 grader och jetlaggade ben med tår tjocka som prinskorvar, herre gud, tänker på Lasse som gjorde sin Ironman i Phuket, det måste varit skittufft i värmen. Pust !
Ett stopp efter joggingen fick det bli för en "tengmo ban", (vattenmelon shake) mmm.....så gott!

Kvällen avslutade vi med att Pher besökte frisören och klippte sig för hela 36 kr och därefter super god mat och lite växling av pengar innan vi tog en tidig kväll även idag.
Vi är inte helt rätt i tidn än.

Hej då och so long, vi hörs snart igen.
Maria & Pher

Snart dags !

Nu rinner tiden snabbt iväg och resan vi ska ge oss ut på känns inte allt för avlägsen.
När den svenska mörka hösten smyger sig på oss blir längtan till sol och värme allt större.

Vi har fortfarande en del oplanerat men det är också bra ifall vi får nya idéer längs vägen?
Boendet i Bangkok är inte bokat och det beror enbart på att Pher aldrig kan bestämma sig i vilket område vi ska bo, eller i vilken prisklass hotellet ska ligga! .....och det finns några hotell att välja på, det kan jag lova!!

Häromdagen var vi på posten och skickade iväg våra pass till det Thailändska konsulatet i Göteborg för att få vårt visum utfärdat. Eftersom vi ska vara i Thailand i mer än 30 dagar denna gången är det bättre att söka visum från hemmaplan än att betala ”overstay” på flygplatsen vid utresan, dels är det smidigare och dels blir det billigare.

Idag fick vi våra flygtider ändrade både på nerresan och hemresan men det var mer till vår fördel än till nackdel, så lite påminnelser om resan får vi nästan varje dag nu.

Vi kommer att spendera några dagar i Thailand samtidigt som Lasse, Åsa och Sebastian är där, men vi vet inte än om vi lyckas få ihop ett par dagar tillsammans eller inte.
Lasse ska göra en Ironman (andra iår) i Phuket och Sebastian ska göra en kids variant av Ironman. Tyvärr har vi inte hunnit ner då, för det hade varit jätte kul att se dem och få hejja fram dem. Vi hade stått med svenska flaggan och skrikit oss hesa, det kan jag lova.

Men som sagt, snart kan vi börja nedräkningen! Om några veckor står vi på tågstationen i Kalmar och huttrar och ca ett dygn senare står vi på flygplatsen i Bangkok och svettas. Härligt!
Thailändarna tar emot oss med ett stort leende och värmen slår oss som en käftsmäll när vi kliver ut genom dörrarna på Suvarnabhumi flygplats, men redan efter några dagar i värmen är vi vana.

Snart mina vänner är vi på G !!

Nästa rapport från oss kommer från Thailand.
Vi hoppas verkligen ni vill följa oss och att ni skriver och kommenterar under resans gång.
So long från oss så länge i ett mörkt Småland !