Krakow 2019

UNESCO: s världsarvstad Krakow är Polens näst största stad med ca 760 000 invånare, varav ca 200 000 av dem är studenter.

Så sitter vi återigen på en flygplats, Jana Pawla II, och funderar på allt vi har upplevt på den här resan. Ni som känner oss vet att bland det bästa vi vet är att resa och uppleva nya platser, nya dofter, nya smaker, möten med nya människor och kulturer. Att fylla på i minnesbanken inför framtiden. 

Polen igen men den här gången till Krakow. Vi var här för drygt 9 år sedan och besökte då Auschwiz-Birkenau. En upplevelse som gjorde starkt intryck på oss båda.

Den här gången spenderade vi nästan en dag i de judiska kvarteren. Vi var på söndagsmarknad, besökte Tempel of Synagog, letade judestjärnor på gamla fasader, var vid Schindler’s passage och på Schindler’s museum. 

Tempel Synagogue ligger i Kazimierzs området. Synagogan byggdes 1862 och var plats för en modern, judisk församling i ett av Europas äldsta judiska samhällen.

Av de många judiska synagogorna som fanns i det judiska Kazimierz-distriktet överlevde Tempel-synagogan andra världskriget eftersom tyskarna använde byggnaden som stall under ockupationen. Efter kriget användes den igen för böner fram till 1985. Synagogan genomgick en omfattande renovering från 1995 till 2000. Synagogan är fortfarande aktiv i dag, även om formella böner bara hålls några gånger om året.

Schindler’s museum blev vi lite besvikna på. Vi hade nog förväntat oss lite mer. Det var trångt, varmt och väldigt mycket folk, och svårt att ta till sig av informationen. Mycket av informationen fick vi googla oss till när vi kom tillbaka till hotellet. Oskar Schindler var medlem i Nazistförbundet och kom till Polen för att bli rik på kriget. Han använde sig av judiska polacker i sina fabriker då de var extra billig arbetskraft. Han kom så småningom att ändra uppfattning om nazisterna och räddade under 1939-1945 ca 1100 judar från en säker död i gaskamrarna. 

Att streama och se filmen Schindler’s list när vi kommer hem känns nu självklart. 

När vi skulle gå från museet och hämta ut våra ytterkläder hade tanten i garderoben slarvat bort Phers jacka. Med hög och gäll stämma rabblade hon på polska och viftade med armarna åt oss. Vi fattade inte ett skit men hon bara fortsatte att skrika och rycka på axlarna. På någon sekund kom det ”Pedersenska” temperamentet igång och jag kände mig helt överkokt. Varmt som i helvetet var det därinne och så kan man inte göra dig förstådd. Phu...

Men jag fick till slut syn på jackan och allt slutade väl. Vi skrattade gott när vi kom ut i friska luften och Pher sa - haha..., jag såg nog hur du blixtrade till. 

Vi har också besökt Mariakyrkan på stortorget Rynek Glowny i gamla stan, varit på slottet och domkyrkan Wawel, tyghuset, universitetet, det stora köpcentrat Krakowska, gått längs med och över floden Wisla, vi har gått och gått. Vi vet knappt vad allt är som vi sett och upplevt. När vi passerade teatern i gamla stan kom den ena bilen efter den andra upp vid entrén för att släppa av fina och uppklädda soldater i gamla tyska uniformer. Längre ner på gatan kom ännu fler ”tyska” soldater och då visade det sig att vi hade hamnat mitt i en filminspelning. 

Mariakyrkan försökte vi besöka på söndagen den tredje advent vilket visade sig vara helt kört. Vi var där redan klockan 08:00 på morgonen men redan då var kyrkan full av folk. Only for prayers, not visitors stod det vid entréerna. Sista försöket att ta oss in i kyrkan gjorde vi vid 20-tiden på söndagen men det var precis lika mycket folk då. Polackerna är väldigt flitiga kyrkobesökare, 90% av Polens befolkning är katoliker. När vi till slut kom in i kyrkan på måndagen efter advent var det även då mycket besökare och en lång kö av människor till biktbåsen.  

Maria kyrkan har två helt olika torn. Sägnen säger att det var två bröder som tävlade om att bygga det högsta tornet. När den ena brodern förstod att han skulle förlora stack han kniven i sin bror och dödade honom. På så sätt vann han tävlingen då hans torn blev högst med 80 meter. Den döde broderns torn blev 69 meter. Kniven som sägs vara mordvapnet hänger i en av entréerna till Tyghuset mitt emot kyrkan. 

Varje hel timme kan man höra en ensam trumpet ljuda från toppen av det vänstra tornet - en urgammal tradition.

Mitt på torget finns det vackra tyghuset som är en saluhall från 1300-talet. Idag är den 100 meter långa saluhallen full av stånd med högklassiga souvenirer från trakten, som de vackert målade trä äggen och de ryska dockorna Babushka.

Hela Krakow är otroligt fint med massor av julpynt, glitter och belysning. Polackerna går verkligen all in när det gäller detta. Alla sommarens uteserveringar är kvar även nu på vintern men med värmare och massor av belysning. Riktigt mysigt. 

Att gå på café i Polen är ett måste. Här köper man oftast godsakerna på vikt och det finns massor av små kakor och bakverk att välja på.

Vi har ätit Zapiekanka, långa pizzamackor, Kielbasa, korv, Pierogi, polska dumplings med varierande fyllning, Zurek, soppa och långa härliga grillspett. Det äts och dricks överallt. Det smakar oftast gott men det finns också en och annan rätt som ser allt annat än god ut. 

Två besök på Beer House blev det. Dagens öl kostade 5 zloty vilket motsvarar ca 13 kr. Man sitter som hemma i tv soffan och stämningen är god men högljudd. 

Som vanligt har vi traskat runt och gått mycket, på 2,5 dag i Krakow fick vi ihop 6,2 mil. 

Domkyrkan, Wawel

Fasad i Judiska kvarteren 

Rynek Glowny

Wisla

Det sägs att man tappar huvudet när man blir kär 

Judiska kvarteren

Schindler’s fabrik

Utanför universitetet 

Mat, mat, mat

Mariakyrkan

Rhodos, Grekland 🇬🇷

 Syftet med den här semestern var att vila i en vecka men det sket sig ju redan från start. Det där med att ligga still i solstol med näsan upp mot skyn är ju inte riktigt vår grej. Till en början (ca 1,5 tim) gick det riktigt bra men ganska snart började det  klia i kroppen. Jag blir så uttråkad och som tur för mig så gäller det även Pher. Men trots 122 459 steg (ca 10 mil), 8,4 mil på cykel och 10,9 mil på moppe  känner vi oss ganska utvilade. 

Turen gick den här gången till Rhodos. För mig ett nytt land, en ny ö och en ny plats att utforska. Jag älskar verkligen att resa och få möjligheten att uppleva nya smaker, nya dofter, nya kulturer, nya platser, nya stränder och nya bekantskaper. 

Vi har strövat runt och förvirrat oss på kullerstenslagda gränder i Rhodos gamla stad, (en stadsdel som Unesco listar som ett världsarv). 

Vi har promenerat på de nästan folktomma klapperstens stränderna i Ilaynosos och känt det ljumma vattnet svalka våra fötter. 

Vi har cyklat på fantastiskt fina små vägar med det knallblå havet strax intill.

Vi har cyklat på starkt trafikerade gator med livet som insats. Vägrenar med stora djupa hål där avloppsbrunnarna går ner, bilar och bussar som nästan slickar styret och alla som parkerar huller om buller och överallt. 

Vi har druckit öl på små tavernor där de gamla grekgubbarna sitter och spelar brädspel i gabardin byxor uppdragna till naveln och i välstrukna skjortor över vita linnen. 

Vi har besökt olivlundar där olivträden växer i spikraka rader så långt ögat kan nå. 

Vi har åkt moppe på serpentinvägar kantade av Pinjeträd och Cypresser upp till berget Filerimos för att gå en mindre variant av Golgata. Längs med den stenlagda gatan kan man se 14 avbildningar av Jesu lidande längs den riktiga Golgata. Filerimos Golgata avslutas med ett 18 meter högt betongkors där utsikten över Rhodos är helt magnifik, ok man kan inte se ända till Mariannelund men väl över till Turkiets kust. 

Vi har åkt en jättefin träbåt längs kusten och sett Rhodos från havet. 

Vi har eftermiddagsvilat med en chipspåse till rösten av Stefan Sauk som läser Hon som måste dö av David Lagercrantz. 

Vi har blivit rejält luggade när vi en kväll skulle se VM kvalmatchen mellan Sverige och Färöarna. Inkastaren drog snabbt iordning ett bord med 2 stolar och väldigt charmigt välkomnade oss till matchen. Tre sändningar med alla kvällens matcher visades samtidigt och finnar, greker och svenskar satt tätt tillsammans med magnifika drinkar och öl i stora stövlar. Snabbt snabbt ville kyparen veta vad vi skulle dricka men ingen drinklista fanns att tillgå. Vi beställde en Sex on the Beach och en medium öl varpå det kom in 2 gigantiska glas med dryck till bordet dekorerade med tomtebloss, frukt, och en svensk flagga. Allt nice så långt, drycken räckte hela matchen, Sverige vann med 4-0 och notan gick på 41 euro. What!! Jo, ni läste rätt, 41 euro och jag kände mig blåst i två dagar, jaja, så kan det gå. 

Vi har ätit grekisk sallad med fetaost, mängder av olika sorters oliver, gyros i pita, tzatziki i massor, moussaka, ostfyllda paprikor, souvlaki, spanakopita (spenatpaj i filodeg) och en hel del annat som jag inte ens vet vad det är? En del väldigt gott, en del lite mindre gott. De envisas med att använda kanel i väldigt mycket vilket jag inte alls gillar. Den färska frukten, den färskpressade juicen och tomaterna smakar ljuvligt, kaffet är rena lavemanget, fy fan, det hinner knappt landa i magen förrän toan är ett måste. 

Vi har tävlat mot varandra i olika moment varje dag. Att slå ner gubbar med klubbor, airhockey och yatzy, allt är på blodigt allvar och eftersom vi båda är sjuka vinnarskallar känns det jobbigt att behöva erkänna att Pher är lite bättre på airhockey än mig. (fan också, men jag har en kväll kvar)

Ja, vi är inne på sista dagen och har bestämt oss för att ligga vid poolen hela dagen, det går lite sisådär kan jag säga, men vi övar. 

Tack Rhodos för väldigt fina dagar, men lite tveksamt om vi ses igen? 

Nu väntar barnbarn, jobb och Våga Fråga konsert 💚

Warszawa 2019

Våra dagar i Warszawa är nu slut och vi sitter på Modlins flygplats och väntar på att få boarda flyget tillbaka till Stockholm. En väldigt liten flygplats med väldigt många resenärer. Och här som på nästan alla andra flygplatser är priserna på mat och dryck alldeles för höga, jag känner mig i det närmaste rånad när de begär 49 zloty för två kaffe och en yoghurt.

Vi hamnade mitt i våren, nästan på gränsen till försommar. Sol och värme, grönt och fint med blommande syrener, kastanjer och liljekonvaljer, så ni förstår kanske att det blivit en del häng på uteserveringarna. 

Väldigt god mat har vi ätit och väldigt goda soppor, Zurek i bröd är favoriten och svampsoppan Gryzbowa smakar gott men när jag en dag pekade på något i menyn som hette Barszcz och det kom in en mugg rödbetsbuljong, nej då lämnade jag den faktiskt fritt åt sitt öde. God mat alltså, något annorlunda vår svenska mat men ändå väldigt god. Polska Gorfy (våfflor med grädde), jordgubbar, glass, kaffe, sangria fylld av frukt och självklart en och annan polsk Zywiec och Tyskie har slunkit ner, men som tur är har vi rört på oss en hel del också. 

Vi har haft fina dagar i Warszawa och vi har sett och upplevt jätte mycket.
Vår första dag tog vi Hop on Hop of bussen och åkte runt på både röda och blå linjen för att kolla av alla sevärdheter, sen skrev vi ner det vi ville se och göra lite extra för att därefter börja turistandet. Tio mil till fots har vi tillryggalagt och minst 6-7 mil på stadens hyrcyklar. Mr Pher Google Maps Tomasson har lett och vilselett oss en och annan mil, men vad gör väl det? 

Polen och Warszawa präglas väldigt mycket av krig och då framförallt av andra världskriget. Warszawa var en av det krigets värst drabbade städer.
Men även om vi har fördjupat oss en del i Polens historia och i andra världskriget har vi hittat på en del annat också. Bland annat har vi cyklat runt i stadsdelen Praga och letat hippa barer vilket vi inte helt lyckades med. Antagligen för att vi var för tidigt ute på dygnet? 

Vi har åkt båttur längs floden Wisla i en jättefin båt med egen kapten eftersom vi blev helt ensamma på turen.

Vi har åkt hiss 40 våningar upp till Skybaren på Marriott hotell och sippat svindyr Pina Colada och kollat utsikten. Till och med Tomasson drack sin öl otroligt långsamt bara för att få sitta kvar där länge.

Vi har besökt mängder av vackra kyrkor, tänt ljus och varit på kvällsmässa. 

Vi har kollat på otaliga statyer och monument, b.la en barnsoldat som symboliserar de barn som hjälpte till under Warszawaupproret 1944. Statyn heter Mały Powstaniec och betyder ungefär det ”Lilla upproret”. Statyn sägs vara en pojksoldat som gick under pseudonymen Antek och som dödades när han var endast 13 år.

Vi har strosat runt i trädgården på Universitet bibliotekets tak. 

Vi har suttit på fina parkbänkar av sten som finns utplacerade lite varstans i staden för att lyssna på verk av Fredrik Chopin. 

Vi har besökt den okända soldatens grav som dygnet runt vaktas av militär samtidigt som en öppen eld ständigt brinner. Vi var där samtidigt som en polsk mc klubb med ca 50 knuttar. De lade ner en stor vacker blomsterdekoration och lämnade varsitt tänt gravljus framför blommorna. Mycket vördnadsfullt. 

En förmiddag besökte vi Polin museet där vi fick oss en lektion i judarnas historia och varför det levde så många judar just i Polen. I över tusen år var det judiska folket inflätat i Polens historia, kultur och samhällsliv. I början av 1900-talet bodde fler judar i Polen än i något annat land på jorden, över tre miljoner.

Getto Warszawskie skapades av nazisterna i oktober 1940 för internering av judar. Detta getto var det största judiska getto som upprättades av nazisterna, och som mest bodde det runt en halv miljon judar innanför murarna. Under de tre år som gettot existerade dog tiotusentals personer av svält och sjukdomar.

Något som berörde mig väldigt djupt på Polinmuseet var historien om när tyskarna 1943 under motståndsrörelsens uppror tömde Warszawas getto på judar. Varje dag under drygt 1,5 månads tid tog de en gata/kvarter i sänder. Tyskarna tog sig systematiskt igenom alla fastigheter och satte eld på en stor mängd byggnader. Varje dag skickades mellan 5500-7500 judar till ”omlastning” för vidaretransport till koncentrationslägren, då främst till Treblinka. Närmare 350 000 judar deporterades till avrättning. Till sist satte tyskarna även eld på synagogan och gettot förvandlades då till en ruinstad och därmed hade Warszawas getto avvecklats.

Utanför vårt hotell fanns ett minnesmonument i brons över detta i form av en järnvägsvagn med kors som symboliserar alla döda judar samt namnen på alla gator i gettot, ett namn på varje ”järnvägsslipers”.

Vi besökte även resterna av fängelset Pawiack. I mars 1940 övertogs fängelset av Gestapo och under den tyska ockupationen fängslades ca 65 000 människor i någon av de hundratals cellerna som fanns. Främst judar som vistats utanför gettot utan tillåtelse, men även sovjetiska krigsfångar och polacker. Ca 32 000 människor mördades i fängelset, 23 000 skickades till koncentrationsläger och ett fåtal frigavs. Förhållandena i Pawiak kan jämställas med ett koncentrationsläger. I augusti 1944 när den sovjetiska Röda armén närmade sig Warszawa evakuerades fångarna och sedan sprängde tyskarna Pawiak. Det enda som inte förstördes fullständigt var källarplanet där det numera finns ett museum.

Warszawa blev i stort sett helt utplånat under andra världskriget, 90% av befolkningen överlevde inte och invånarantalet sjönk från 1,5 miljon till 150 tusen och 90% av Warszawas byggnader lades i ruiner. Man funderade efter kriget på om det var lönsamt att bygga upp staden igen.

Ni förstår säkert att vår resa till Warszawa påverkade oss båda, påverkade oss av människans otroliga grymhet. 

Även om vi inte känner just nu att vi vill åka tillbaka till Warszawa så rekommenderar vi er att besöka staden, och vi kommer med stor säkerhet att resa tillbaka till någon annan stad i Polen.

Cześć, zobaczymy się ponownie ❤️

Nyår i Bangkok

Ja nu har vi varit hemma i drygt en vecka och livet har återgått till vardag.

Helgdagarna är över för den här gången och julen är bortplockad. 

Jag lovade ju återkomma med en rapport om våra sista dagar i Thailand innan denna dagbok är till ända, så var så goda.

Vi lämnade Koh Mak med Katamaranen för att åter spendera ett par dagar i Pattaya.

När vi nu återvände var det betydligt fler turister än det var när vi lämnade staden. En stor marknad hade satts upp längs med hela Beach Road så massor av stånd och försäljare var på plats med allt vad som tänkas kan. Jag fascineras alltid av hur alla matförsäljare kan få all mat de erbjuder såld? Att det bara funkar med allt i värmen? Hemma är vi så noga med att inte bryta kylkedjan och vi arbetar ständigt och jämt med livsmedelshygien och HACCP. 

Här äter vi och stoppar i oss det ena konstigare än det andra, visst, ibland gör magen revolution men för det mesta går det bra. Det är klart att vi inte äter allt vi ser, som när ankorna hänger färdiggrillade på krokar bredvid trafikerade gator i 35 graders värme, eller när maten står färdiglagad i stora grytor utan varken kyla eller värme. Där köper man sig en portion som slevas upp i en plastpåse som man tar med sig och antingen värmer upp igen eller äter som den är. 

För äter gör alla thailändare överallt och hela tiden. Det finns ingen ordning på mattider som vi är vana vid i Sverige, nej så lever inte thailändaren, men det har jag ju skrivit om tidigare. Det kan vara en chipspåse till frukost, stående framför pappa eller mamma på moppen på väg till skolan eller en flaska smaksatt mjölk från Seven Eleven. Dom äter det som finns tillgängligt helt enkelt och dom äter när dom är hungriga.

Vi spenderade de två sista dagarna av semestern i Bangkok. Nyår i Bangkok. Vilken upplevelse.
Vi har aldrig varit med om något liknande tidigare. 

Hela Siam området var avstängt från trafik. De stora öltillverkarna Singa, Chang och Heiniken sponsrade flera stora scener som var uppbyggda runt hela Central World och det var uppträdande överallt av för thailändarna mycket kända artister. Musik strömmade ur högtalare och det var flera hundra tusen människor ute och skulle fira in 2015. Det fanns storbildsskärmar uppsatta runt om i staden så ingen skulle missa denna countdown. Det var ljuskonst av laserljus på byggnader och fasader. Dont touch - danger, stod det på skyltarna. Nästan alla hade blinkande diadem på huvudet som i olika färger blinkade 2015. Det var poliser i massor och det var människor i MASSOR, gamla, unga, barn, ja ALLA var ute.

När vi med myrsteg hade hasat oss runt i ett par timmar så bestämde vi att försöka ta oss därifrån.
Det var människor intill mitt bröst, det var människor intill min rygg. Det var så galet mycket folk.
Här kommer nog bli kaos när alla ska hem efter tolvslaget?

Mot Skytrain. Vilken logistik. Oj oj, här har de varit med förut. Det är inte som på busstationen i Kalmar efter stadsfesten. Nej här är alla lugna och sansade och väntar på sin tur. Extra biljettkassor öppnade på flera ställen hela vägen fram till stationerna, och man lotsade folket fram till rätt tåg i högtalare så alla visste hur de skulle ta sig vidare.

Väl tillbaka på hotellet precis lagom till tolvslaget såg vi det enorma fyrverkeriet från vår balkong, en storbildskärm var placerad på taket på hotellet mitt emot vårt så vi såg allt hur bra som helst.
Vilken kväll, vilken upplevelse, det var verkligen helt galet men jätte roligt att ha fått vara med om. 

Jag hoppas ni tar er tid att titta på länken jag delat nedan. Den är filmad från Countdown 2015 Central Wold i Bangkok, ni får en aning om hur galet det var.

COUNTDOWN I BANGKOK - KLICKA HÄR

Att önska er ett Gott nytt år nu känns lite sent men vi önskar er alla en god fortsättning av 2015.

Maria & Pher

Lite tankar

Sitter just nu på Suvarnabhumi flygplats och ska om ett par timmar lyfta mot Istanbul för att sen fortsätta mot Sverige och Arlanda.
Vår Thailandsvistelsen är över för den här gången. Blir det fler? Jag vet faktiskt inte, vi känner oss just nu lite mätta, men när resan har smällt in och det börjar dra ihop sig mot mörkare tider i Sverige, ja då vet man aldrig?
Thailand är som ni säkert redan förstått vårt favorit resmål. Det är varmt, solsäkert, billigt, lätt att resa i, det är vänliga människor med ett vänligt bemötande och landet har en skön avslappnad stil, och så maten givetvis, den får inte glömmas.
Sen har allting två sidor och det har även Thailand. Det finns en del saker vi upplever och ser som vi inte alls känner oss bekväma med.
Men så är det ju med allt, men vi har mycket att lära oss av dem precis som de skulle behöva lära sig en del av oss. Om vi la Sverige och Thailand i en mixer och körde ihop dem lite för att sen sila bort kärnorna som vi inte gillar så skulle det bli en riktigt fin cocktail.

Något jag tycker är bra är att barnen här på något sätt är allas barn. Vem som helst kan tillrätta visa barnen när de gör fel eller när dom behöver en tillsägning och det är ingen som blir sur för det. Gjorde vi så i Sverige skulle vi med stor säkerhet få en sur förälder på halsen som tycker att vi inte ska lägga oss i.

Vi ser ofta när vi åker "kommunalt" hur de yngre reser sig upp för att ge sin plats åt de äldre, de inte bara reser sig upp utan de ser även till att de äldre kommer tillrätta på sätet. Dom har respekt för sina äldre, något som vi ofta saknar hemma.

En annan sak som vi fascineras av är det otroliga tålamodet som alla thailändare verkar vara utrustade med. Det är ingen som blir sur eller uppjagad över att det t.ex går sakta i trafiken eller blir stopp, det är heller ingen som stressar eller knuffas när man ska stiga på tunnelbanetåg eller Skytrain, alla står då snällt i kö och väntar på sin tur. Kommer de inte med i den vagnen så tar de nästa. Ingen springer heller förbi dig om du står i rulltrappan eller om du stannar upp på något olämpligt ställe, då väntar de tills du är klar.

Rasism, vad är det? Varför ska vi älta om det i det oändliga i Sverige?
Här kallas alla med västerländskt utseende farang, och uttrycket används alltid och utan nedlåtenhet. När vi gör något som dom tycker är lite tokigt, skattar dom åt oss och avlossar en mening där vi hör ordet farang ingå. Tänk om vi skulle säga så till våra invandrare eller turister. Vi som är utlänningar i Thailand betalar mer för det mesta än vad thailändarna själva gör vare sig det gäller saker, inträden eller annat.

Thailändaren äger sitt land. Ingen utlänning får äga mark. Thailand tillhör thailändarna, det sjungs till och med i deras nationalsång. Ska vi utlänningar bygga eller bo här är det hyreskontrakt som gäller för marken.
Kungen, buddhismen och thailändska flaggan syns överallt, på allting. Thailändarna är stolta över sitt land och det skulle vi också lära oss att vara, vi måste våga sträcka på oss och slå oss lite för bröstet för vi bor i ett alldeles utmärkt land, Sverige.

Jag återkommer med lite info från våra sista dagar i Thailand senare, detta var bara lite tankar från flygplatsen.

Vi hörs, Maria & Pher