Barnen i Thailand

Detta ämne som jag nu tänker skriva om är väldigt komplicerat att förstå för oss västerlänningar eftersom vi har en helt annan syn på våra barn och deras framtid än vad många har i Thailand.

FN:s Barnkonvention baseras på alla barns rätt att överleva, utvecklas och delta. I Thailand finns fortfarande många hinder för att barns rättigheter ska bli verklighet:

• I Chiang Rai saknar 24 procent av barnen ett födelsebevis.
• Kvaliteten på utbildningen är dålig. En undersökning med 15-åriga elever visar att endast 40 procent har grundläggande mattekunskaper.
• Barn har få möjligheter till deltagande i beslut som rör deras liv.
• Tiotusentals barn utsätts varje år för övergrepp, men endast några få fall leder till anmälan och fällande dom.
• I Thailand finns det många som är berövade sina rättigheter och möjligheter. Mer än en miljon barn i Thailand har ingen tillgång till grundskoleutbildning och majoriteten av dessa barn kommer ifrån etniska minoriteter. Majoriteten av dessa barn är också fattiga och få av dem har gått i förskolan.
• Det är i första hand pojkarna som ska utbildas, flickor har inte samma värde och ska i första hand försörja och ta hand om familjen.

Barnkonvetionens artikel 32:
Varje barn har rätt att skyddas mot ekonomiskt utnyttjande och arbete som skadar barnet eller hindrar hans/hennes skolgång

Den åttonde nationella skolutvecklingsplanen presenterades samtidigt som 1997 års grundlag.
Grundlagen innehöll en undervisningsreform som förväntades få den thailändska undervisningen att utvecklas framåt för att kunna hålla jämna steg med de globala förändringarna som det nya århundradet innebar.

Thailands undervisningssystem är för närvarande uppdelat i fyra nivåer under statlig ledning av undervisningsministeriet:
Förskolan för barn i åldrarna tre till fem år följs av sex års grundskola, tre år motsvarande vårt högstadium och sedan ytterligare tre år som kan jämföras med vårt gymnasium.
Högre undervisning ligger under universitetsministeriet, och det finns i nuläget tjugofyra allmänna universitet och tjugotvå universitet i privat regi som tillsammans täcker alla regioner i landet.

Hur ser det då ut i verkligheten?
Det är bara de barn som har rika föräldrar som kan räkna med att skaffa sig en ordentlig utbildning.
Finns det flera syskon i familjen är det i första hand pojkarna som får gå i skolan.
Barn till fattiga föräldrar, eller barn som bor i fattiga områden, får en dålig eller i vissa fall ingen skolgång alls. Kvaliteten på undervisningen är sämre utanför de större städerna. I många fall blir barnens skolgång bara några år eftersom föräldrarna inte har råd att låta dem gå kvar i skolan.

Det mesta kostar när man går i skolan i Thailand.
• Alla elever måste t.ex. bära skoluniform och det blir en dryg kostnad för familjen eftersom barnen behöver flera omgångar.
• Skolmåltider serveras inte utan barnen måste ta mat med sig hemifrån, eller köpa mat på den matservering som finns i anslutning till skolan.
• Eleverna måste betala sina läroböcker.
• Resor till och från skolan bekostas av föräldrarna. Även när skolskjuts finns måste föräldrarna betala denna.
• Skolorna tar terminsavgifter. De bästa skolorna finns i Bangkok och i de större städerna. Kostnaden att gå i de finaste skolorna i Bangkok ligger så högt som 3 – 400 000 Bath för en elev under ett läsår.
Så att gå i skolan anses ofta som slösi med både tid och pengar speciellt när det finns många magar att mätta i familjen.

Barnkonvetionens artikel 34:
Varje barn har rätt att skyddas mot sexuella övergrepp och mot att utnyttjas i prostitution och pornografi.
Vilka är då alternativen för dom som är födda under fattiga förhållanden, som har kort utbildning, som inte har de kunskaper som marknaden efterfrågar, som diskrimineras och som bor i ett land där chansen till ett anständigt arbete och möjligheter till försörjning är minimal?

Tyvärr är det ofta så att flickorna i fattiga familjer, oftast på landsbygden, skickas iväg till större städer för att arbeta.
Jag har läst om män som åker ut i fattiga byar och lockar med sig flickorna av föräldrarna med löften om att de ska få arbeten och kunna skicka hem pengar till familjen. (Ibland kidnappas de)
I stället för att svälta säljer dessa fattiga föräldrar normalt sin äldsta dotter. Föräldrarna släpper iväg barnen och de hamnar inte sällan i prostitution.
Är de väldigt små och unga kan de till och med bli inlåsta och "sålda" till speciella krokodiler som barnen själva kallar männen.
Läkare utan Gränser jobbar med uppsökande verksamhet och att "ta tillbaka" dessa barn.
Det finns även många andra organisationer som arbetar med detta hemska problem, men det är tyvärr en väldigt liten klick barn som blir hjälpta.

Denna verksamhet hålls väldigt dold och jag har själv inte sett barnprostitution, men jag läser en del om det och förfasar mig över hur de stackars barnen utnyttjas och lever. (Jag skulle gärna ägna något år av mitt liv som volontär åt detta arbete)
Däremot har vi i Bangkok träffat flera små barn som lever på gatan och som är lätta offer till pedofilerna.
En liten flicka ca 6-7 år kom till oss en kväll på en uteservering och satte sig.
Det började med att hon ville sälja tuggummi, men det sa vi helt nej till. Då stod hon vid vårt bord länge med sina mörka ögon och kollade på oss när vi spelade fem i rad. Vi frågade om hon ville sitta och hon kröp snabbt upp i mitt knä. Vi köpte lite dricka till henne men mat ville hon inte ha. När jag sa att hon skulle gå hem och sova, tittade hon på mig och sa - nej, hon skulle sälja tuggummi! När vi gick tog hon sin lilla korg med tuggummi och fortsatte ner i gatan. Då var klockan ca 23:30 och och jag funderade länge och mycket på vart hennes kväll slutade?

Man beräknar att det finns runt 15 000 prostituerade barn i Thailand.
Barn som utsatts för sexuella övergrepp (särskilt flickor) hamnar oftast till slut på bordeller. Sexuella övergrepp mot barn är inte bara ett stort problem i Thailand utan över hela världen.
Ni som sett Kjelles Smakresa i Asien har b.la fått följa med honom på barnhem samt hem för flickor som räddats från bordeller. (finns att se på play tv)

Ironiskt nog fördömer samhället dem utan att försöka förstå varför de har blivit prostituerade. De som fördömer dessa kvinnor, vilket är hårt och orättvist gjort, är normalt individer som lever ett tryggt och säkert liv, och som har mätta magar. Det är alltså väldigt många fler som tvingats in i prostitution, exploateras och behandlas som djur än de som gör detta för egen vinnings skull.

Vi hade förmånen att födas i ett land där alla barn kan gå i skolan och skaffa sig utbildning i stort sett gratis.
Det är en otrolig förmån som vi ska vara tacksamma över. Gratis och god skollunch serveras också under hela skoltiden så alla kan bli mätta i magen.
Livet är inte rättvist.

Läs gärna i vår resdagbok från 2007 när vi besökte en skola i Khanom.

KLICKA HÄR
Hej från oss !

Den thailändska ölen

En viktig sak när man är på semester är självklart ölen. Nästan inget går upp emot en kall och svalkande bira när man ligger och jäser i solstolen på stranden.
Och utan den lille pilsnern skulle nog Pher gråta en skvätt !

Öl är den äldsta kända alkoholdrycken och har producerats i uppskattningsvis 7 000 år. Det första ölet skapades troligtvis då stärkelse- och sockerrika bröd blöttes och jäste i kontakt med vilda jästsvampar.
Den moderna bryggeritekniken utvecklades i huvudsak i kloster under medeltiden och de största tekniska framstegen i industrialiserandet av bryggprocessen skedde under 1700- och 1800-talen. Bryggeriindustrin är idag en multinationell miljardindustri med Kina som största producentland.

Thailand har flera inhemska ölsorter men det finns även en hel del importerat öl men priset är ju då givetvis något högre.

Singha öl eller Bia Sing som man säger i Thailand.
Singha ölen är den äldsta ölen i Thailand och hade innan Chang ölen kom nära 80 % av den thailändska ölmarknaden. Smaken är ganska "alldaglig" men är i mitt tycke helt okej. Singhans kännetecken är guldfärg mot vit bakrund med ett lejon som symbol.
Alkoholhalten är på 5 % (tidigare 6%).

Chang öl eller Bia Chang.
När ölmärket Chang dök upp tog den en stor del av marknaden som Singha ölen hade i Thailand. En av anledningarna att Chang ölen slog igenom så snabbt var det låga priset och att den hade en högre alkoholhalt. Smaken är lite bitter och stark. Ettiketten på Chang ölen har guld- och grön färg som sina färger med 2 stycken elefanter på.
Alkoholhalten i Chang ölen är på 6,4 %.

Leo öl eller Bia Leo.
Leo ölen bryggs av Singha och är deras lågbudget märke. Smaken är inte alls den samma som Singhan och faller inte mig i smak, smaken är bitter. Leo ettiketten har vita och röda färger förutom Jeoparden som finns i mitten. (tror det är en jeopard).
Alkoholhalten är på 5,5 %.

Cheers öl eller Bia Cheers.
Cheers ölen är ganska ny och förväntas ta en del av marknaden från de billiga märkena. Cheers öl bryggs också av Thai Asia Pacific Breweries och smaken är något friskare och passar ganska bra enligt min smak. Cheers ettikett kännetecknas av den blåa färgen med den vita texten.
Alkoholhalten är på 5,6 %.

Ja ni får själva pröva och smaka er fram till vilken av dessa sorter som blir er favorit. Både Pher och jag gillar Chang bäst och det har sänkts ett par stycken under åren som gått ! Men smaken är ju som baken - så var så goda och testa.

Vi har Singa på våra svenska systembolag och Chang har vi köpt på puben i Kalmar men om den också finns på bolaget vet jag faktiskt inte.?

Skål mina vänner, vi hörs vidare!

Den thailändska maten

Maten i Thailand betyder väldigt mycket för befolkningen eftersom vardagens sociala sammankomster nästan alltid inkluderar något ätbart. Portionerna är ofta relativt små och att äta många mindre måltider på en dag är inte ovanligt.
Precis som landets språk och kultur, är det thailändska köket indelat efter de fyra huvudregionerna i landet: norra, nordöstra, centrala samt södra delen.
En fullvärdig måltid inkluderar ofta alla de fem smakerna: sött, syrligt, salt, beskt samt hett, dvs chillin som gör rätten så kryddstark (phet på thailändska).

Thailändska köket har sin matbas i kött, fisk, grönsaker och skaldjur.
Skillnaden mot det europeiska köket är alla de annorlunda ingredienser och kryddor som används, de gör att man uppnår en harmoni av smaker, men också på hur maten läggs upp.

När man tänker på thailändsk mat tänker man ofta att den är starkt kryddad, men det finns många maträtter som är milda.
Det var portugisiska missionärer som förde med sig chili från Sydamerika till Thailand på 1500-talet och det var då den kryddstarka maten började tillredas.
Det händer ibland att vi får in något som är så starkt att det slår eld i munnen, men då får man be om en ny rätt och betona Mai pet, (inte starkt) svaret blir då oftast ett stort leende från serveringspersonalen!

Även om varje region och provins har sin typiska stil finns det ett antal råvaror och rätter som är förekommande i hela Thailand:
Biff, fläsk och kyckling serveras ofta i små färdiskurna bitar som kombineras med grönsaker och/eller ris.
Ris serveras kokt, stekt, klibbigt eller i soppform, varav den sistnämnda ofta utgör basen i en thailändsk frukost, en sk khao tom (rissoppa).
Vid sidan om riset, är det nudlar som är den vanligaste basmaten i Thailand. Precis som med riset serveras nudlarna ofta stekta eller i en smakrik buljong.

Många thailändska rätter är smaksatta med färsk curry. Röd, grön, gul och panang hör till dom vanligaste varianterna och färgen härrör från färgen på den chillipasta man använder. Curryrätter är mycket populära i de södra och centrala delarna i landet medan de är mer ovanliga i norr och nordost.

Olika varianter av fyllda omeletter serveras också som huvudrätter medan en enklare variant gjord på enbart ägg, fisksås och kryddor ofta serveras tillsammans med andra rätter på middagsbordet eller middagsgolvet. Ja, ni läste rätt. Många thai äter sin mat sittande på golvet med skålarna framför sig på en tunn matta. I hemmiljö sitter man mestadels på golvet och äter men på restaurang sitter man vid bord och äter med bestick eller pinnar.
De bestick som används är gaffel och sked och ibland pinnar men de används mest till nudlar.

Thailändarna använder inte mycket bordssalt. För att få sältan så använder de istället den berömda thailändska fisksåsen (eller nam pla på thailändska).

Frukt konsumeras flitigt i hela landet. Är det något som det thailändska folket inte får brist på så är det vitaminer och antioxidanter.
Små gatustånd säljer färdigskuren frukt som ofta smaksätts med socker och/eller lite salt, blandat med chili. Det smakar helt underbart!

Till maten dricker man oftast vanligt vatten. men även öl, läsk eller sodavatten förekommer som måltidsdrycker.
Jag tycker det är bäst med vatten för kolsyran förstärker hettan i maten.
Det är nästan bara barn och ibland vissa åldringar som dricker mjölk i Thailand.

Är det ett sällskap som äter i Thailand äter man ofta flera rätter som alla serveras på samma gång och alla äter av allt.
Ofta får man förrätter och varmrätter samtidigt.
Man skall helst inte blanda flera maträtter på tallriken, utan ta lite ris eller nudlar och lite av en rätt, äta upp, och sedan i stället ta på nytt flera gånger.
Som avslutning på måltiden serveras oftast tropiska frukter.

En sak är säkert i alla fall, man behöver inte vara hungrig här för mat finns att köpa överallt, dygnet runt. Dessutom smakar den underbart vart den än inhandlats och skulle den mot förmodan inte vara god så är det bara att köpa en annan rätt för det är i våra ögon sett mycket billigt att äta här ! Härligt !

Smaklig spis!
Maria

Thailands nationalsång

Fick mail av pappa som tyckte jag skulle skriva några rader om den thailändska nationalsången. Denna sång som varje thailändare ska kunna.

Som jag tidigare har skrivit så spelas den thailändska nationalsången varje dag klockan 08:00 och klockan 18:00 i radio och samtliga TV-kanaler, men även ur högtalare på offentliga platser. Skolbarnen börjar sin dag med att varje morgon sjunga nationalsången.
När Phleng Cha spelas måste alla stå upp och visa sin respekt för nationen, detta står till och med inskrivet i den Thailändska lagen.

Musiken till Thailands nationalsång är skriven och komponerad av Professor Phra Jenduriyang år 1932.
När Thailand bytte namn från Siam till Thailand 1939 bestämdes det att en ny text skulle skrivas till Thailands nationalsång.
Man utlyste då en tävling och överste Luang Saranuprabhandi blev då vinnare till denna tävling med sin text.
Nationalsången har fortfarande idag samma text.

Här är en svensk översättning av nationalsången från den engelska versionen.

Thailand tar alla av thailändskt blod i sin famn,
varje tum av Thailand tillhör thailändarna.
Det har länge behållit suveräniteten,
ty thailändarna har alltid stått enade.
Det thailändska folket är fredsälskande,
men ej fega i krig.
De kommer aldrig att låta någon stjäla deras självständighet,
eller lida under tyranni.
Alla thailändare är redo att ge upp varje blodsdroppe,
för nationens trygghet, frihet och utveckling.

Om ni vill höra nationalsången på thailändska så kopiera länken nedan, den är bara 56 sekunder.

http://www.youtube.com/watch?v=SdZxy4fGwwk&feature =related

Alla som söker thailändskt medborgarskap måste bland annat kunna nationalsången.
Polisen i gränsområdena uppe i norr kan ibland kontrollera att folket kan nationalsången genom att helt enkelt be dem sjunga den. Detta för att kunna skilja laoter och shan från thailändarna eftersom de vistas illegalt i landet.

Thailand betyder "de frias land".

Jag undrar hur många av oss svenskar som kan hela texten till vår nationalsång, Du gamla du fria?
Kan du?

Hej So Long, från idag ett mycket soligt och vackert Timmernabben !

Andar

I Thailand tror man att det finns andar överallt, i trösklar, floder, berg, träd och i hela skogar. Vissa stora träd anses vara andeboningar och smyckas med tyger i olika färger.
Utanför nästan alla thailändska hus finns små andehus. Även utanför restauranger, hotell och officiella byggnader, men då är de oftast mycket större.

Andehus

Andar är luriga varelser som måste mutas för att inte ställa till med besvär. När man bygger ett nytt hus tar man av mark-andens boplats och måste därför ge anden någon annan plats att bo på.
Andehusen står på en påle, för en hög placering signalerar respekt.
När det är dags att bygga andehuset är det en munk som räknar ut vart på tomten det ska stå, munken bestämmer också när det ska sättas upp. Man får inte flytta ett andehus utan att rådfråga en munk först och sen hålla flyttceremoni.

Andehuset får gärna vara finare än bostadshuset för då väljer anden att bo där och kan då hålla ett vakande öga över bostaden.




 Andehuset ska vara öppet i alla fyra väderstrecken så anden har koll åt alla håll.
Detta lilla hus vårdas ömt och smyckas ofta med kulörta lampor och minifigurer. För att sen tillfredsställa anden offrar man regelbundet, oftast dagligen, med mat, blommor och rökelser, och vid särskilda tillfällen i ägarens liv, som bröllop eller inför en arbetsintervju fordras någonting som mera liknar en fest.

Tror då thailändaren på andar?
Ja och nej, men eftersom man inte kan säga definitivt nej så tar man det säkra före det det osäkra och visar andarna respekt.
Man vet ju aldrig vad som skulle kunna hända annars !


Maria

Thailändska munkar

När munkarna går sina morgonrundor för att samla mat är det inte för att tigga utan för att ge folket en chans att göra gott. Alltså att ge dem chansen att få dela med sig och därmed samla "pluspoäng".

Något som ger höga godhetspoäng är att spendera en tid i templet som munk. De flesta gör denna tid när de är unga pojkar och en ganska normal tid är 3 månader, men det finns de som gör detta som vuxna också och även under betydligt kortare tid.
Man gör helt enkelt så gott man kan även i det här fallet.

När en man gör sin tid i templet samlar han inte bara godhetspoäng åt sig själv utan åt hela sin familj och framför allt åt sin mamma.

På buss och tågstationer, även på flygplatser finns det skyltar där det står att platsen är reserverad åt munkar. Sitt INTE där, ställ inte ens ner en väska på den platsen.
Det gäller även om det inte finns en enda munk i närheten.

En munk står absolut högst i rang bland de levande, till och med högre än kungen !

En kvinna får aldrig röra en munk, inte ens vidröra hans klädsel. Detta gäller även för barn, en munk får inte ens röra en nyfödd flickbebis.

Man ger gärna donationer till munkarna i form av ris, pengar eller färdig packade mathinkar som finns att köpa i speciella butiker utanför nästan alla tempel.
Du kan också lämna dina gamla kläder till munkarna som de sedan vidarebefodrar till behövande.

Maria

Buddismen

Ungefär 95  av Thailands befolkning är buddhister.

De tror på karma och på reinkarnation. Har man varit god i detta livet får man ett bättre liv nästa gång.

När man till slut når upplysning, uppnår man nirvana och slipper därmed att återfödas fler gånger.

Förenklat kan det beskrivas som att alla våra medvetna handlingar har en verkan och ger en framtida belöning eller bestraffning (lagen om orsak och verkan).

Detta inbegriper alltså inte omedvetna handlingar.

Men man kan inte göra gott en gång och tro att det räcker, man måste göra det hela tiden, dels för detta livet men som sagt även för nästkommande liv.
Jag tycker de thailändska buddisterna har en praktisk och jordnära inställning till sin religon - man försöker helt enkelt så gott man kan !

Ordspråket "Gör gott - Få gott tillbaka. Gör ont - Få ont tillbaka" eller Tham dii, dai dii - Tham chua, dai chua på thailändska, sammanfattar delvis tankesättet.

Många anser att buddhismen främst är en filosofi och ett sätt att leva snarare än en religion. Däremot räknas den till en av världsreligionerna.

Definitionsfrågan på det är nog upp varje enskild individ.

Tempel är mycket heliga för en buddist. Thailändska tempel (Wat) fungerar ofta som sociala mötesplatser. Det är inte särskilt högtidligt runt templet utan där är det helt ok att prata, äta och umgås.

Wat

Vi som besökare är välkomna in i templen och det är oftast gratis.
Sunda förnuftet säger att man klär sig och uppför sig på ett respektfullt sätt (inte shorts och linne), man tar av sig skorna utanför dörren och kliver över tröskeln, inte på den, för i tröskeln bor det antagligen en ande som du inte ska kliva på !

Munkar

Det är tillåtet att fotografera både i och utanför templen, men det finns undantag.
 

Thailändaren går till templet för att fråga munkarna om råd i många olika frågor och vid viktiga beslut, som t.ex. vid giftemål, att starta eget eller bygga hus osv, men de går även dit för att få råd i en mängd olika mindre frågor också. Jag vet en gång när vi gick förbi ett ställe där det var massor av munkar och vad vi tror skolelever som alla satt tillsammans med munkar som tittade i kort som för oss såg ut som spåkort. Det var mycket allvarligt och inte alls som om vi skulle gå till någon spådam.

Munkarna kommer också ut till olika tillställningar för att välsigna som t.ex. vid bröllop, begravningar, inflyttningar i nya hus osv.

I nästan alla thailändska hem finns ett "altare" där man förvarar sina lyckobringande amuletter och bilder på olika munkar och kungligheter.

Detta altare smyckas varje dag med blommor, med rökelser, frukt etc. och ofta står där också någon knallfärgad läsk i grönt eller rött eller ett glas whiskey.
Behandla allt detta med respekt när du besöker någons hem.



Maria