söndag 22 augusti 2021

"Ut på tur aldri sur" - Norge 2021

 När norska regeringen meddelade att de öppnade sina gränser för fullvaccinerade svenskar från ”gröna” län vilket Kalmar tillhörde bestämde vi snabbt att till Norge går årets semesterresa. Norge tillhör ett av våra favoritresmål. Landet är så fantastiskt vackert och att semestra i Norge blir ofta en aktiv utomhus semester. När tält, sovsäckar, Trangiakök, fiskespön, cyklar, kartor, vaccinationspass, vandringsgrejer, ja och så ytterligare lite till kändes bilen ganska fullpackad så då gav vi oss iväg.

Vår första natt hyrde vi stuga på Lökholmen som ligger precis på gränsen mellan Sverige och Norge. När vi checkat in och fått lite mat i magen såg vi att man kunde åka helikopterturer därifrån och det ville vi gärna testa. Sagt och gjort, vi skyndade dit, swishade summan och fick en liten genomgång i hur vi skulle sitta och röra oss, på med hörselkåporna och så upp i luften. Utsikten var fantastisk och vädret likaså så vi fick en riktigt fin åktur. Det skakade inte alls och landningen var verkligen stilla och fin så det kändes riktigt coolt.

Nästa stopp var i Lillehammer, staden som gjort sig känd genom att arrangera Vinter OS 1994. När vi installerat oss i en liten hytta på Lillehammers camping tog vi cyklarna och kollade runt i omgivningarna, man kan utan att överdriva säga att Norge är ett backigt land. På ett ställe cyklade vi lite fel och skulle gena upp för en liten grusbacke. Ja den var liten men brant som tusan, jag halkade till och gled bakåt en bit och Pher blev skiträdd och skrek till mig – Maria Pedersen, skärp för fan till dig.
Nästa dag hoppade vi återigen på cyklarna och kämpade oss upp till OS Parken för att se hoppbackarna och utsikten därifrån. I en av backarna pågick backhoppning för juniorer på plast.
Pher hade förbokat plats i liften som vi åkte upp till toppen med. Oj vilken utsikt. Om man inte vill ta liften kan man gå 936 trappsteg upp till toppen men det kändes inte så smart att göra med tanke på Phers lårmuskel.

När vi var klara i backarna susade vi neråt och gjorde ett besök på OS muséet. Väldigt spännande och mycket bra uppbyggt. Innan vi gick vidare därifrån till Maihaugen (hembygdsmuseum) åt vi våfflor med römme och sylt på OS-muséet, väldigt dyrt men ack så gott.
Lillehammer är en trevlig stad med gågator och mysiga små affärer och pubar. Med en riktigt god pizza och varsin Ringnes avslutade vi eftermiddagen på Peppes Pizza som jag inte kunde låta bli att kalla Peppes Bodega. På hemvägen cyklade vi längs strandpromenaden vid Norges största insjö Mjösa.

Efter Lillehammer var nästa stopp tänkt i Ålesund. Vi hade inte bokat boende där för jag tyckte att det löser sig väl? Väl framme i Ålesund var det fullt. Vi hade då åkt bil utan mat alldeles för länge och precis där tog tålamodet slut, helt slut. ”Ut på tur aldrig sur”… nej nu var vi båda skitsura. Vi vände tillbaka och sa inte ett ord till varandra på 2 timmar, vi var inne på varenda camping längs vägen och frågade om plats men det var fullt överallt. Det visade sig senare att det var festival så allt boende var uppbokat på grund av det. Vi fick till slut en hytta, i Björnkleiva precis ovanför ett vattenfall.

Nästa dag fortsatte vi mot Trollväggen, Kristiansund och Atlanthavsvägen. I souvenirshopen vid Trollväggen hittade jag en vattenflaska med texten ”Ut på tur aldri sur”  

Vi slog ner våra bopålar i Bud på eftermiddagen, lagade mat och tog sedan cyklarna för en tur runt Bud. Vi stannade för en stunds fiske vid en pir och Pher fick några makrillar på kroken. Kvällen slutade med Yatzy turnering och den bästa vinnaren vann (såklart). Morgonen därpå gick vi en riktigt fin vandring runt Atlanthavets kust. En stor gigantisk havsörn fällde ut sina stora vingar och lyfte en bit ifrån oss, det var mäktigt. Efter frukost fortsatte vi färden mot Molde.

Under de tre dagarna i Molde hann vi vandra upp till Varden Panorama och därifrån ha en fantastisk utsikt över Molde och 222 berg- och fjälltoppar. På toppen träffade vi ett trevligt pensionerat par som glatt berättade om Molde och sevärdheter i krokarna för oss. De var väldigt pratsjuka men lite svåra att förstå pga. dialekten.
En dag tog vi båten ut till Hjertoya och vandrade runt ön, inte särskilt spännande men ändå.
Vi var en tur till Bolsoya och fiskade, jag minns inte riktigt hur många makrillar det blev men en hel del hamnade på kroken.

Ja, vad gjorde vi mer? … vi cyklade, vi fiskade, vi var på pub och drack svindyr öl, vi fiskade igen, vi cyklade igen och vi cyklade lite fel, men Mr Google Tomasson Maps tog oss rätt, vi käkade god mat på restaurang, vi åt räkor, loff och majonäs i hyttan och vi spelade Yatzy.


Örnvägen, Geiranger

Efter tre dagar var det dags att fara vidare, mot Geiranger. Vi kom Örnvägen med sin elva serpentin-svingar ner i dalen mot Geiranger. Vi hyrde en stuga precis vid fjordkanten och när vi träffade den mystiska gubben som hyrde ut åt oss kändes det som att vi klivit in i en deckarmiljö. Jag har nog lyssnat på för mycket mordgåtor tänkte jag först, men när vi var tillbaka i bilen och jag sa det till Pher hade han haft samma tanke.
Båt ingick i hytthyran och det var Pher mest lycklig över. Det blev en del fiske och jag fick mitt första riktiga napp någonsin, jag blev skiträdd och frågade Pher med skräckblandad förtjusning, - va fan gör jag nu? -Veva, var det enda jag fick till svar!

Vi gick några steg i trapporna som går längs Storforsens vattenfall i centrala Geiranger upp till Fjord Centret. Promenaden har 327 trappsteg med fina utsiktsplatser så man kommer nära forsen, men så var det ju det där med Phers förbaskade muskel. Vattenfallsprojektet sägs ha tagit ca 20 år att genomföra till en prislapp av ca 12 miljoner norska kronor.

1500 meter över havet ligger Dalsnibba (Geiranger Skywalk) som är en jättehäftig utsiktsplats strax utanför Geiranger. På en riktigt brant serpentinväg tog vi oss upp och när vi nästan var uppe på toppen omfamnades vi av ett moln som sänkte temperaturen till +8 grader och gjorde sikten helt usel. Vi såg knappt en meter framför oss så det var bara att direkt stanna bilen och vänta till molnet skingrades. Det var riktigt otäckt. Men så försvann molnet och solen trängde igenom och gjorde utsikten helt magisk.

På vägen mot Sverige tog vi omvägen över Strynfjället. Vägen var så smal att två bilar inte kunde mötas överallt, inga räcken och brant rakt ner precis vid vägkanten. Jag kände att det sög i magen och jag fick nästan lite panik. Jag ville gråta och sugas upp därifrån. Jag tackade Gud att det var Pher som körde och att vägen snart skulle ta slut.

Strynfjället


Sista natten i Norge tog vi in på hotell. Nu var det slut på campandet. Sköna mjuka sängar, fluffiga täcken, egen dusch, toa på rummet och frukost på morgonen, det var inte fy skam.
Till och med cyklarna fick bo på hotell.

Tack till vårt vackra grannland för den här gången. Vi kommer absolut att komma tillbaka för vi har mycket kvar att se och utforska.

Och tack för lite ny musik som vi hittat på era radiokanaler och som nu nu finns i vår Sportifylista.

LYSSNA HÄR PÅ EN AV DEM:
Smilet i min egen spiel

Molde 


”Ha de” / Maria & Pher

 

söndag 4 oktober 2020

Lissabon 2020

Redan i februari bokade vi den här resa till Lissabon i Portugal. Syftet var att som ”professionella IRONMAN supportrar” (självutnämnt) följa Lasse och Lena på ännu en Ironman-tävling, men som så mycket annat i år så blev även detta event inställt. Nu var resan och hotellet redan bokat och betalt så när Portugal öppnade landet för turister den 1 september bestämde vi oss för att åka i alla fall. 


Med munskydd på och handsprit i handbagaget lämnade vi ett nästan helt folktomt och öde Arlanda. Bara terminal 5 var öppet och nästan alla parkeringsplatser gapade tomma. 

I Lissabon var det också väldigt glest med turister, inga köer och ingen trängsel någonstans. Vi var ensamma på spårvagn 28 när vi åkte runt på galet trånga gränder och vi var ensamma när vi sista dagen åkte areobus ut till flygplatsen. Covid-19 påverkar och har verkligen påverkat oss alla. 



Men Portugal då? Jo vi har haft en intensiv vecka och vi har sett och gjort massor av saker. Staden är otroligt kuperad så vi har travat upp och ner i trappor, upp och ner för backar och fram och tillbaka i smala gränder. Vi har med livet som insats cyklat flera mil på Lissabons gator, åkt båt över floden Tejo till Christo Rei, tåg till Cascais och spårvagn i Sintra. 

Vi har ätit god mat och vi har ätit mindre god mat. Fisk och skaldjur serveras överallt och sardiner i olika varianter är nog en av nationalrätterna? Jag har testat Pasteis de bacalhau, en typ av fiskkrokett som är gjord på potatis, ägg, mald fisk och mjöl som sedan friterats. 

Pher beställde en kväll soppa vid namn Stone soup och den var allt annat än god. Den var helt enkelt oätlig, gjord på kött, bönor och grisöron. En annan soppa vi beställde in var Açorda (brödgryta), till skillnad från de flesta andra soppor var denna inte kokt utan basen utgjordes av vitlök, salt, olja, vatten och skivat bröd med koriander, på toppen av soppan låg ett pocherat ägg. Hm...nja.

De använder väldigt lite kryddor och man får alltid be om salt och peppar. 

En eftermiddag var vi hos ett äldre par för att äta. De kunde inte ett enda ord engelska men tanten började mala på men bara på portugisiska och när vi inte förstod fortsatte hon men med lite högre volym. Snart kom gubben fram och tog vid där kärringen slutade. Det slutade med att vi fick vi Google-översätta till portugisiska men ändå fortsatte de mala på med sitt språk. Vi fick i alla fall mat och vi var mätta och belåtna när vi lämnade dem. 

En klassiker i Portugal som jag verkligen gillade var Pasteis de Nata, en mycket god kaka som smakade fint fint till kaffet. I Sintra har de en egen variant av kakan som där heter Queijadas de Sintra. Dessa äggbakverk tillverkas av färskost och strös med kanel på toppen. 




Mr Google Tomasson Maps har även på denna resan tagit oss fram och tillbaka i Lissabons områden. Inte alltid rätt men alltid fram. Ibland har jag känt irritationen växa ändå nerifrån tårna när han travat runt med näsan i telefonen och letat.  

Men 186 111 steg (119,8 km) har vi fått ihop och så några mil på cykel. 


Christo Rai

En dag tog vi båten över floden Tej för att hamna i Almada. Därifrån gick vi till monumentet Christo Rai som ligger på en klippa 133 m över havet. Själva foten till statyn är 82 meter och Kristus statyn 28 meter. Statyn är inspirerad av Jesus statyn i Rio de Janeiro och tog 10 år att bygga, den stod klar i maj 1959. 

Utsikten härifrån är fantastisk, men innan vi fick åka upp med hissen för att sen ta trapporna den sista biten till foten av Christo Rai fick vi kolla om vi hade feber, sprita händerna, sätta munskyddet på plats och sen gå igenom en ”spritdusch”. När allt var checkat och klart fick vi gå vidare upp.



Sintra

En dag tog vi tåget till staden Sintra och eftersom det är så väldigt lite turister blev vi direkt utanför tågstationen attackerade av ett gäng tuktuk chafförer som gärna ville att vi skulle välja just dem till att bli vår guide för dagen. Tack, men nej tack, vi går gärna själva och utforskar omgivningarna på egen hand. Efter cappuccino och Queijadas de Sintra satte vi oss på buss 734 som tog oss upp på en smal och slingrig serpentinväg till Palacio da Pena. Härifrån är utsikten magnifik och man kan även se ruinerna av Cabo da Roca som är en gammal morisk borg från 700-talet.

Innan vi åkte tillbaka till Lissabon åkte vi den gamla spårvagnen som sedan 1904 har förbundit Sintra med Praia das Macas. I sakta sakta mak satt vi ensamma på turen som kördes av 2 personer eftersom den ena av dem då och då fick hoppa av för att lyfta med sig elkabeln till vagnen. 


Cascais

Vi tog även tåget till Cascais, staden där själva IRONMAN tävlingen skulle gå. En fin liten fiskeby med en enorm strandpromenad som tog oss ända till Estoril. Jag tror att många av dem som skulle ha tävlat hade gjort som vi, bokat och betalt så de åkte ändå. Det var många som cyklade, sprang och simmade i och runt Cascais och det syntes att de var atleter. 

Cascais har inte mindre än 17 stränder med kristallklart vatten där vi lätt såg ganska stora fiskar simma runt bland båtarna. 



Bairro Alto

Vår sista kväll besökte vi området Bairro Alto där barerna duggar tätt i de smala gränderna. Vi hade fått en inbjudan till Club Carib på dagen av en kille som vi träffade på ett matställe som vi åt på så vi bestämde oss för att gå dit. Upp på kullarna, 265 trappsteg fick vi gå plus flera backar upp innan vi nådde baren. Han blev glatt överraskad när vi dök upp och bjöd oss på tapas och portugisisk likör. Killen som hette Mario var från Angola, han hade pluggat design i Malmö och bott några år i Karlshamn men bodde nu sedan kriget bröt ut i Angola i Lissabon. En riktigt trevlig kille. 



Spårvagn 28

Att åka en rundtur med spårvagn 28 hade vi läst att man skulle göra. Och ja det var en upplevelse. Gatorna är så trånga och det är inte många mm mellan de parkerade bilarna och vagnen när den kommer skramlande i gränderna. Att det bara går? 

Vi hoppade av vid Castelo de São Jorge för att därefter ta en öl på Café 28. Ett mysigt ställe helt inrett som en spårvagn. 



https://blogg.hideaways.se/aak-med-paa-en-nostalgisk-tur-med-spaarvagn-nr-28-i-lissabon/


Obrigado Lisboa pelos dias de sol ☀️ 

Maria & Pher 





torsdag 19 december 2019

Krakow 2019

UNESCO: s världsarvstad Krakow är Polens näst största stad med ca 760 000 invånare, varav ca 200 000 av dem är studenter.

Så sitter vi återigen på en flygplats, Jana Pawla II, och funderar på allt vi har upplevt på den här resan. Ni som känner oss vet att bland det bästa vi vet är att resa och uppleva nya platser, nya dofter, nya smaker, möten med nya människor och kulturer. Att fylla på i minnesbanken inför framtiden. 
Polen igen men den här gången till Krakow. Vi var här för drygt 9 år sedan och besökte då Auschwiz-Birkenau. En upplevelse som gjorde starkt intryck på oss båda.

Den här gången spenderade vi nästan en dag i de judiska kvarteren. Vi var på söndagsmarknad, besökte Tempel of Synagog, letade judestjärnor på gamla fasader, var vid Schindler’s passage och på Schindler’s museum. 

Tempel Synagogue ligger i Kazimierzs området. Synagogan byggdes 1862 och var plats för en modern, judisk församling i ett av Europas äldsta judiska samhällen.
Av de många judiska synagogorna som fanns i det judiska Kazimierz-distriktet överlevde Tempel-synagogan andra världskriget eftersom tyskarna använde byggnaden som stall under ockupationen. Efter kriget användes den igen för böner fram till 1985. Synagogan genomgick en omfattande renovering från 1995 till 2000. Synagogan är fortfarande aktiv i dag, även om formella böner bara hålls några gånger om året.

Schindler’s museum blev vi lite besvikna på. Vi hade nog förväntat oss lite mer. Det var trångt, varmt och väldigt mycket folk, och svårt att ta till sig av informationen. Mycket av informationen fick vi googla oss till när vi kom tillbaka till hotellet. Oskar Schindler var medlem i Nazistförbundet och kom till Polen för att bli rik på kriget. Han använde sig av judiska polacker i sina fabriker då de var extra billig arbetskraft. Han kom så småningom att ändra uppfattning om nazisterna och räddade under 1939-1945 ca 1100 judar från en säker död i gaskamrarna. 
Att streama och se filmen Schindler’s list när vi kommer hem känns nu självklart. 
När vi skulle gå från museet och hämta ut våra ytterkläder hade tanten i garderoben slarvat bort Phers jacka. Med hög och gäll stämma rabblade hon på polska och viftade med armarna åt oss. Vi fattade inte ett skit men hon bara fortsatte att skrika och rycka på axlarna. På någon sekund kom det ”Pedersenska” temperamentet igång och jag kände mig helt överkokt. Varmt som i helvetet var det därinne och så kan man inte göra dig förstådd. Phu...
Men jag fick till slut syn på jackan och allt slutade väl. Vi skrattade gott när vi kom ut i friska luften och Pher sa - haha..., jag såg nog hur du blixtrade till. 

Vi har också besökt Mariakyrkan på stortorget Rynek Glowny i gamla stan, varit på slottet och domkyrkan Wawel, tyghuset, universitetet, det stora köpcentrat Krakowska, gått längs med och över floden Wisla, vi har gått och gått. Vi vet knappt vad allt är som vi sett och upplevt. När vi passerade teatern i gamla stan kom den ena bilen efter den andra upp vid entrén för att släppa av fina och uppklädda soldater i gamla tyska uniformer. Längre ner på gatan kom ännu fler ”tyska” soldater och då visade det sig att vi hade hamnat mitt i en filminspelning. 

Mariakyrkan försökte vi besöka på söndagen den tredje advent vilket visade sig vara helt kört. Vi var där redan klockan 08:00 på morgonen men redan då var kyrkan full av folk. Only for prayers, not visitors stod det vid entréerna. Sista försöket att ta oss in i kyrkan gjorde vi vid 20-tiden på söndagen men det var precis lika mycket folk då. Polackerna är väldigt flitiga kyrkobesökare, 90% av Polens befolkning är katoliker. När vi till slut kom in i kyrkan på måndagen efter advent var det även då mycket besökare och en lång kö av människor till biktbåsen.  

Maria kyrkan har två helt olika torn. Sägnen säger att det var två bröder som tävlade om att bygga det högsta tornet. När den ena brodern förstod att han skulle förlora stack han kniven i sin bror och dödade honom. På så sätt vann han tävlingen då hans torn blev högst med 80 meter. Den döde broderns torn blev 69 meter. Kniven som sägs vara mordvapnet hänger i en av entréerna till Tyghuset mitt emot kyrkan. 
Varje hel timme kan man höra en ensam trumpet ljuda från toppen av det vänstra tornet - en urgammal tradition.

Mitt på torget finns det vackra tyghuset som är en saluhall från 1300-talet. Idag är den 100 meter långa saluhallen full av stånd med högklassiga souvenirer från trakten, som de vackert målade trä äggen och de ryska dockorna Babushka.

Hela Krakow är otroligt fint med massor av julpynt, glitter och belysning. Polackerna går verkligen all in när det gäller detta. Alla sommarens uteserveringar är kvar även nu på vintern men med värmare och massor av belysning. Riktigt mysigt. 

Att gå på café i Polen är ett måste. Här köper man oftast godsakerna på vikt och det finns massor av små kakor och bakverk att välja på.
Vi har ätit Zapiekanka, långa pizzamackor, Kielbasa, korv, Pierogi, polska dumplings med varierande fyllning, Zurek, soppa och långa härliga grillspett. Det äts och dricks överallt. Det smakar oftast gott men det finns också en och annan rätt som ser allt annat än god ut. 
Två besök på Beer House blev det. Dagens öl kostade 5 zloty vilket motsvarar ca 13 kr. Man sitter som hemma i tv soffan och stämningen är god men högljudd. 

Som vanligt har vi traskat runt och gått mycket, på 2,5 dag i Krakow fick vi ihop 6,2 mil. 

Domkyrkan, Wawel

Fasad i Judiska kvarteren 

Rynek Glowny

Wisla

Det sägs att man tappar huvudet när man blir kär 

Judiska kvarteren

Schindler’s fabrik


Utanför universitetet 

Mat, mat, mat

Mariakyrkan

söndag 8 september 2019

Rhodos, Grekland 🇬🇷

 Syftet med den här semestern var att vila i en vecka men det sket sig ju redan från start. Det där med att ligga still i solstol med näsan upp mot skyn är ju inte riktigt vår grej. Till en början (ca 1,5 tim) gick det riktigt bra men ganska snart började det  klia i kroppen. Jag blir så uttråkad och som tur för mig så gäller det även Pher. Men trots 122 459 steg (ca 10 mil), 8,4 mil på cykel och 10,9 mil på moppe  känner vi oss ganska utvilade. 

Turen gick den här gången till Rhodos. För mig ett nytt land, en ny ö och en ny plats att utforska. Jag älskar verkligen att resa och få möjligheten att uppleva nya smaker, nya dofter, nya kulturer, nya platser, nya stränder och nya bekantskaper. 

Vi har strövat runt och förvirrat oss på kullerstenslagda gränder i Rhodos gamla stad, (en stadsdel som Unesco listar som ett världsarv). 

Vi har promenerat på de nästan folktomma klapperstens stränderna i Ilaynosos och känt det ljumma vattnet svalka våra fötter. 

Vi har cyklat på fantastiskt fina små vägar med det knallblå havet strax intill.

Vi har cyklat på starkt trafikerade gator med livet som insats. Vägrenar med stora djupa hål där avloppsbrunnarna går ner, bilar och bussar som nästan slickar styret och alla som parkerar huller om buller och överallt. 

Vi har druckit öl på små tavernor där de gamla grekgubbarna sitter och spelar brädspel i gabardin byxor uppdragna till naveln och i välstrukna skjortor över vita linnen. 

Vi har besökt olivlundar där olivträden växer i spikraka rader så långt ögat kan nå. 

Vi har åkt moppe på serpentinvägar kantade av Pinjeträd och Cypresser upp till berget Filerimos för att gå en mindre variant av Golgata. Längs med den stenlagda gatan kan man se 14 avbildningar av Jesu lidande längs den riktiga Golgata. Filerimos Golgata avslutas med ett 18 meter högt betongkors där utsikten över Rhodos är helt magnifik, ok man kan inte se ända till Mariannelund men väl över till Turkiets kust. 

Vi har åkt en jättefin träbåt längs kusten och sett Rhodos från havet. 

Vi har eftermiddagsvilat med en chipspåse till rösten av Stefan Sauk som läser Hon som måste dö av David Lagercrantz. 

Vi har blivit rejält luggade när vi en kväll skulle se VM kvalmatchen mellan Sverige och Färöarna. Inkastaren drog snabbt iordning ett bord med 2 stolar och väldigt charmigt välkomnade oss till matchen. Tre sändningar med alla kvällens matcher visades samtidigt och finnar, greker och svenskar satt tätt tillsammans med magnifika drinkar och öl i stora stövlar. Snabbt snabbt ville kyparen veta vad vi skulle dricka men ingen drinklista fanns att tillgå. Vi beställde en Sex on the Beach och en medium öl varpå det kom in 2 gigantiska glas med dryck till bordet dekorerade med tomtebloss, frukt, och en svensk flagga. Allt nice så långt, drycken räckte hela matchen, Sverige vann med 4-0 och notan gick på 41 euro. What!! Jo, ni läste rätt, 41 euro och jag kände mig blåst i två dagar, jaja, så kan det gå. 

Vi har ätit grekisk sallad med fetaost, mängder av olika sorters oliver, gyros i pita, tzatziki i massor, moussaka, ostfyllda paprikor, souvlaki, spanakopita (spenatpaj i filodeg) och en hel del annat som jag inte ens vet vad det är? En del väldigt gott, en del lite mindre gott. De envisas med att använda kanel i väldigt mycket vilket jag inte alls gillar. Den färska frukten, den färskpressade juicen och tomaterna smakar ljuvligt, kaffet är rena lavemanget, fy fan, det hinner knappt landa i magen förrän toan är ett måste. 

Vi har tävlat mot varandra i olika moment varje dag. Att slå ner gubbar med klubbor, airhockey och yatzy, allt är på blodigt allvar och eftersom vi båda är sjuka vinnarskallar känns det jobbigt att behöva erkänna att Pher är lite bättre på airhockey än mig. (fan också, men jag har en kväll kvar)

Ja, vi är inne på sista dagen och har bestämt oss för att ligga vid poolen hela dagen, det går lite sisådär kan jag säga, men vi övar. 

Tack Rhodos för väldigt fina dagar, men lite tveksamt om vi ses igen? 

Nu väntar barnbarn, jobb och Våga Fråga konsert 💚

lördag 4 maj 2019

Warszawa 2019

Våra dagar i Warszawa är nu slut och vi sitter på Modlins flygplats och väntar på att få boarda flyget tillbaka till Stockholm. En väldigt liten flygplats med väldigt många resenärer. Och här som på nästan alla andra flygplatser är priserna på mat och dryck alldeles för höga, jag känner mig i det närmaste rånad när de begär 49 zloty för två kaffe och en yoghurt.


Vi hamnade mitt i våren, nästan på gränsen till försommar. Sol och värme, grönt och fint med blommande syrener, kastanjer och liljekonvaljer, så ni förstår kanske att det blivit en del häng på uteserveringarna. 


Väldigt god mat har vi ätit och väldigt goda soppor, Zurek i bröd är favoriten och svampsoppan Gryzbowa smakar gott men när jag en dag pekade på något i menyn som hette Barszcz och det kom in en mugg rödbetsbuljong, nej då lämnade jag den faktiskt fritt åt sitt öde. God mat alltså, något annorlunda vår svenska mat men ändå väldigt god. Polska Gorfy (våfflor med grädde), jordgubbar, glass, kaffe, sangria fylld av frukt och självklart en och annan polsk Zywiec och Tyskie har slunkit ner, men som tur är har vi rört på oss en hel del också. 


Vi har haft fina dagar i Warszawa och vi har sett och upplevt jätte mycket.
Vår första dag tog vi Hop on Hop of bussen och åkte runt på både röda och blå linjen för att kolla av alla sevärdheter, sen skrev vi ner det vi ville se och göra lite extra för att därefter börja turistandet. Tio mil till fots har vi tillryggalagt och minst 6-7 mil på stadens hyrcyklar. Mr Pher Google Maps Tomasson har lett och vilselett oss en och annan mil, men vad gör väl det? 


Polen och Warszawa präglas väldigt mycket av krig och då framförallt av andra världskriget. Warszawa var en av det krigets värst drabbade städer.

Men även om vi har fördjupat oss en del i Polens historia och i andra världskriget har vi hittat på en del annat också. Bland annat har vi cyklat runt i stadsdelen Praga och letat hippa barer vilket vi inte helt lyckades med. Antagligen för att vi var för tidigt ute på dygnet? 


Vi har åkt båttur längs floden Wisla i en jättefin båt med egen kapten eftersom vi blev helt ensamma på turen.


Vi har åkt hiss 40 våningar upp till Skybaren på Marriott hotell och sippat svindyr Pina Colada och kollat utsikten. Till och med Tomasson drack sin öl otroligt långsamt bara för att få sitta kvar där länge.


Vi har besökt mängder av vackra kyrkor, tänt ljus och varit på kvällsmässa. 


Vi har kollat på otaliga statyer och monument, b.la en barnsoldat som symboliserar de barn som hjälpte till under Warszawaupproret 1944. Statyn heter Mały Powstaniec och betyder ungefär det ”Lilla upproret”. Statyn sägs vara en pojksoldat som gick under pseudonymen Antek och som dödades när han var endast 13 år.


Vi har strosat runt i trädgården på Universitet bibliotekets tak. 

Vi har suttit på fina parkbänkar av sten som finns utplacerade lite varstans i staden för att lyssna på verk av Fredrik Chopin. 


Vi har besökt den okända soldatens grav som dygnet runt vaktas av militär samtidigt som en öppen eld ständigt brinner. Vi var där samtidigt som en polsk mc klubb med ca 50 knuttar. De lade ner en stor vacker blomsterdekoration och lämnade varsitt tänt gravljus framför blommorna. Mycket vördnadsfullt. 


En förmiddag besökte vi Polin museet där vi fick oss en lektion i judarnas historia och varför det levde så många judar just i Polen. I över tusen år var det judiska folket inflätat i Polens historia, kultur och samhällsliv. I början av 1900-talet bodde fler judar i Polen än i något annat land på jorden, över tre miljoner.
Getto Warszawskie skapades av nazisterna i oktober 1940 för internering av judar. Detta getto var det största judiska getto som upprättades av nazisterna, och som mest bodde det runt en halv miljon judar innanför murarna. Under de tre år som gettot existerade dog tiotusentals personer av svält och sjukdomar.


Något som berörde mig väldigt djupt på Polinmuseet var historien om när tyskarna 1943 under motståndsrörelsens uppror tömde Warszawas getto på judar. Varje dag under drygt 1,5 månads tid tog de en gata/kvarter i sänder. Tyskarna tog sig systematiskt igenom alla fastigheter och satte eld på en stor mängd byggnader. Varje dag skickades mellan 5500-7500 judar till ”omlastning” för vidaretransport till koncentrationslägren, då främst till Treblinka. Närmare 350 000 judar deporterades till avrättning. Till sist satte tyskarna även eld på synagogan och gettot förvandlades då till en ruinstad och därmed hade Warszawas getto avvecklats.


Utanför vårt hotell fanns ett minnesmonument i brons över detta i form av en järnvägsvagn med kors som symboliserar alla döda judar samt namnen på alla gator i gettot, ett namn på varje ”järnvägsslipers”.


Vi besökte även resterna av fängelset Pawiack. I mars 1940 övertogs fängelset av Gestapo och under den tyska ockupationen fängslades ca 65 000 människor i någon av de hundratals cellerna som fanns. Främst judar som vistats utanför gettot utan tillåtelse, men även sovjetiska krigsfångar och polacker. Ca 32 000 människor mördades i fängelset, 23 000 skickades till koncentrationsläger och ett fåtal frigavs. Förhållandena i Pawiak kan jämställas med ett koncentrationsläger. I augusti 1944 när den sovjetiska Röda armén närmade sig Warszawa evakuerades fångarna och sedan sprängde tyskarna Pawiak. Det enda som inte förstördes fullständigt var källarplanet där det numera finns ett museum.


Warszawa blev i stort sett helt utplånat under andra världskriget, 90% av befolkningen överlevde inte och invånarantalet sjönk från 1,5 miljon till 150 tusen och 90% av Warszawas byggnader lades i ruiner. Man funderade efter kriget på om det var lönsamt att bygga upp staden igen.


Ni förstår säkert att vår resa till Warszawa påverkade oss båda, påverkade oss av människans otroliga grymhet. 
Även om vi inte känner just nu att vi vill åka tillbaka till Warszawa så rekommenderar vi er att besöka staden, och vi kommer med stor säkerhet att resa tillbaka till någon annan stad i Polen.

Cześć, zobaczymy się ponownie ❤️