torsdag 30 augusti 2012

Den thailändska maten

Maten i Thailand betyder väldigt mycket för befolkningen eftersom vardagens sociala sammankomster nästan alltid inkluderar något ätbart. Portionerna är ofta relativt små och att äta många mindre måltider på en dag är inte ovanligt.
Precis som landets språk och kultur, är det thailändska köket indelat efter de fyra huvudregionerna i landet: norra, nordöstra, centrala samt södra delen.
En fullvärdig måltid inkluderar ofta alla de fem smakerna: sött, syrligt, salt, beskt samt hett, dvs chillin som gör rätten så kryddstark (phet på thailändska).

Thailändska köket har sin matbas i kött, fisk, grönsaker och skaldjur.
Skillnaden mot det europeiska köket är alla de annorlunda ingredienser och kryddor som används, de gör att man uppnår en harmoni av smaker, men också på hur maten läggs upp.

När man tänker på thailändsk mat tänker man ofta att den är starkt kryddad, men det finns många maträtter som är milda.
Det var portugisiska missionärer som förde med sig chili från Sydamerika till Thailand på 1500-talet och det var då den kryddstarka maten började tillredas.
Det händer ibland att vi får in något som är så starkt att det slår eld i munnen, men då får man be om en ny rätt och betona Mai pet, (inte starkt) svaret blir då oftast ett stort leende från serveringspersonalen!

Även om varje region och provins har sin typiska stil finns det ett antal råvaror och rätter som är förekommande i hela Thailand:
Biff, fläsk och kyckling serveras ofta i små färdiskurna bitar som kombineras med grönsaker och/eller ris.
Ris serveras kokt, stekt, klibbigt eller i soppform, varav den sistnämnda ofta utgör basen i en thailändsk frukost, en sk khao tom (rissoppa).
Vid sidan om riset, är det nudlar som är den vanligaste basmaten i Thailand. Precis som med riset serveras nudlarna ofta stekta eller i en smakrik buljong.

Många thailändska rätter är smaksatta med färsk curry. Röd, grön, gul och panang hör till dom vanligaste varianterna och färgen härrör från färgen på den chillipasta man använder. Curryrätter är mycket populära i de södra och centrala delarna i landet medan de är mer ovanliga i norr och nordost.

Olika varianter av fyllda omeletter serveras också som huvudrätter medan en enklare variant gjord på enbart ägg, fisksås och kryddor ofta serveras tillsammans med andra rätter på middagsbordet eller middagsgolvet. Ja, ni läste rätt. Många thai äter sin mat sittande på golvet med skålarna framför sig på en tunn matta. I hemmiljö sitter man mestadels på golvet och äter men på restaurang sitter man vid bord och äter med bestick eller pinnar.
De bestick som används är gaffel och sked och ibland pinnar men de används mest till nudlar.

Thailändarna använder inte mycket bordssalt. För att få sältan så använder de istället den berömda thailändska fisksåsen (eller nam pla på thailändska).

Frukt konsumeras flitigt i hela landet. Är det något som det thailändska folket inte får brist på så är det vitaminer och antioxidanter.
Små gatustånd säljer färdigskuren frukt som ofta smaksätts med socker och/eller lite salt, blandat med chili. Det smakar helt underbart!

Till maten dricker man oftast vanligt vatten. men även öl, läsk eller sodavatten förekommer som måltidsdrycker.
Jag tycker det är bäst med vatten för kolsyran förstärker hettan i maten.
Det är nästan bara barn och ibland vissa åldringar som dricker mjölk i Thailand.

Är det ett sällskap som äter i Thailand äter man ofta flera rätter som alla serveras på samma gång och alla äter av allt.
Ofta får man förrätter och varmrätter samtidigt.
Man skall helst inte blanda flera maträtter på tallriken, utan ta lite ris eller nudlar och lite av en rätt, äta upp, och sedan i stället ta på nytt flera gånger.
Som avslutning på måltiden serveras oftast tropiska frukter.

En sak är säkert i alla fall, man behöver inte vara hungrig här för mat finns att köpa överallt, dygnet runt. Dessutom smakar den underbart vart den än inhandlats och skulle den mot förmodan inte vara god så är det bara att köpa en annan rätt för det är i våra ögon sett mycket billigt att äta här ! Härligt !

Smaklig spis!
Maria

onsdag 22 augusti 2012

Thailands nationalsång

Fick mail av pappa som tyckte jag skulle skriva några rader om den thailändska nationalsången. Denna sång som varje thailändare ska kunna.

Som jag tidigare har skrivit så spelas den thailändska nationalsången varje dag klockan 08:00 och klockan 18:00 i radio och samtliga TV-kanaler, men även ur högtalare på offentliga platser. Skolbarnen börjar sin dag med att varje morgon sjunga nationalsången.
När Phleng Cha spelas måste alla stå upp och visa sin respekt för nationen, detta står till och med inskrivet i den Thailändska lagen.

Musiken till Thailands nationalsång är skriven och komponerad av Professor Phra Jenduriyang år 1932.
När Thailand bytte namn från Siam till Thailand 1939 bestämdes det att en ny text skulle skrivas till Thailands nationalsång.
Man utlyste då en tävling och överste Luang Saranuprabhandi blev då vinnare till denna tävling med sin text.
Nationalsången har fortfarande idag samma text.

Här är en svensk översättning av nationalsången från den engelska versionen.

Thailand tar alla av thailändskt blod i sin famn,
varje tum av Thailand tillhör thailändarna.
Det har länge behållit suveräniteten,
ty thailändarna har alltid stått enade.
Det thailändska folket är fredsälskande,
men ej fega i krig.
De kommer aldrig att låta någon stjäla deras självständighet,
eller lida under tyranni.
Alla thailändare är redo att ge upp varje blodsdroppe,
för nationens trygghet, frihet och utveckling.

Om ni vill höra nationalsången på thailändska så kopiera länken nedan, den är bara 56 sekunder.

http://www.youtube.com/watch?v=SdZxy4fGwwk&feature =related

Alla som söker thailändskt medborgarskap måste bland annat kunna nationalsången.
Polisen i gränsområdena uppe i norr kan ibland kontrollera att folket kan nationalsången genom att helt enkelt be dem sjunga den. Detta för att kunna skilja laoter och shan från thailändarna eftersom de vistas illegalt i landet.

Thailand betyder "de frias land".

Jag undrar hur många av oss svenskar som kan hela texten till vår nationalsång, Du gamla du fria?
Kan du?

Hej So Long, från idag ett mycket soligt och vackert Timmernabben !

onsdag 1 augusti 2012

Andar

I Thailand tror man att det finns andar överallt, i trösklar, floder, berg, träd och i hela skogar. Vissa stora träd anses vara andeboningar och smyckas med tyger i olika färger.
Utanför nästan alla thailändska hus finns små andehus. Även utanför restauranger, hotell och officiella byggnader, men då är de oftast mycket större.
Andehus

Andar är luriga varelser som måste mutas för att inte ställa till med besvär. När man bygger ett nytt hus tar man av mark-andens boplats och måste därför ge anden någon annan plats att bo på.
Andehusen står på en påle, för en hög placering signalerar respekt.
När det är dags att bygga andehuset är det en munk som räknar ut vart på tomten det ska stå, munken bestämmer också när det ska sättas upp. Man får inte flytta ett andehus utan att rådfråga en munk först och sen hålla flyttceremoni.


Andehuset får gärna vara finare än bostadshuset för då väljer anden att bo där och kan då hålla ett vakande öga över bostaden.



 Andehuset ska vara öppet i alla fyra väderstrecken så anden har koll åt alla håll.
Detta lilla hus vårdas ömt och smyckas ofta med kulörta lampor och minifigurer. För att sen tillfredsställa anden offrar man regelbundet, oftast dagligen, med mat, blommor och rökelser, och vid särskilda tillfällen i ägarens liv, som bröllop eller inför en arbetsintervju fordras någonting som mera liknar en fest.

Tror då thailändaren på andar?
Ja och nej, men eftersom man inte kan säga definitivt nej så tar man det säkra före det det osäkra och visar andarna respekt.
Man vet ju aldrig vad som skulle kunna hända annars !


Maria