Turkiet oktober 2025

Vi brukar försöka komma i väg på några dags ledighet någonstans runt den 7 oktober och så var planen även i år. Vi höll kalendern så tom som möjligt för att kunna boka en sista minuten och åka under vecka 41. Cykelloppet Century CX var den 4/10 så det begränsade oss till att resa ut endast den 5/10. Vi hade två krav inför vår bokning, inte från Arlanda och inte till Turkiet. Hm... det gick lite si så där, vi flög från Arlanda till Turkiet. 

Eftersom vi skulle flyga tidigt på söndagsförmiddagen bokade jag hotell i Norrköping för att slippa stressa. Vi kom i väg på eftermiddagen efter att vi avslutat Century CX och jag började redan i bilen fantisera om en god middag och en promenad nere vid vattnet innan vi skulle krypa i säng. Vi parkerade utanför hotellet och klev ur, Pher frågade - ska grejerna med upp? Nej svarade jag, ta bara med ryggsäckarna. Ryggsäckarna? … det har vi inga?

Vi sa inget, vi satte oss bara i bilen och vände hem, 44 mil extra och en missad middag och hotellövernattning. Vi lämnade åter hemmet kl. 04:00 på söndagsmorgonen. 

Väl framme i Antalya fick vi efter lite letande tag i rätt kö för transfer. Sedan hände ingenting, och ingenting, och tålamod är ju vår bästa egenskap och att vänta vår favoritsysselsättning. 

Vi fick två ”tokiga” finska zigenare som sällskap i kön och det visade sig att de även hamnade i den lilla transferbussen från flygplatsen till hotellet med oss. Den ena pratade oavbrutet väldigt högt på finlandssvenska med oss och alla andra i bussen och den andra pratade högt på finska i telefonen och så drack de bira hela vägen. Det gick liksom inte att komma undan. Allan, som den ena hette målade upp värsta rövarhistorierna och när Pher vid något tillfälle låtsades sova, puttade han på honom och frågade, -sover du? Herregud, tack och lov att vi inte hamnade på samma hotell som dom. 

När vi äntligen var framme vid vårt hotell var det bara att få i sig något att äta och sen gå till sängs. Vilken lång dag och vilken dryg resa. 

Första dagen bjöd på strålande sol och en fin vandring upp till Borgen i Alanya men sen, efter dag 1 började oturen. De följande 2,5 dagarna öste regnet ner, vi var väl rustade med både regncaper och paraplyer men såg ändå ut som dränkta katter efter bara några minuter utomhus. 

Efter regn kommer sol men för oss blev det inte enbart sol, det kom en matförgiftning också. Pher drabbades först och låg i säng med feber och frossa. Han lämnade bara sängen för att skita eller spy, så nice. När han började må lite bättre så blev det min tur. Allt var därefter jobbigt, för att helt ärligt säga, äckligt att äta. När vi till slut tog oss ut på vingliga ben hade vi ätit 2 vita brödskivor och 10 vindruvor var. All inklusive i all ära men när den kalla maten inte är kall och den varma maten inte är varm, då är det som bäddat att bli sjuk. Och jag är ju så medveten om att detta är fel. 

Efter matförgiftning kom halsont och förkylning. På mig satte det sig i bihålorna och Pher fick en förskräcklig hosta. 

Hemresan kom och vi var uppe vid 01:00 på natten, jag bävade för att Allan och hans polare skulle göra oss sällskap på bussturen igen, men turligt nog tog bussen en annan väg den här gången. 

När vi kom in på flygplatsen visade tavlan med departure att vårt flyg var försenat med 3 timmar. Åh, vänta igen, vänta och träna tålamodet. Det var fullt av folk och ingenstans fanns det att sitta, och varför ska det vara så orimligt dyrt på flygplatser? 2 kaffe för 18 euro och en vanlig sketen macka med ost och soltorkad tomat kostade 15 euro!
Varför känner jag mig både förbannad och rånad? 

Efter många långa och sega timmar landade vi slutligen på Arlanda. Väl framme vid bagagebandet fick en man hjärtstopp, det var riktigt otäckt. Han fick snabbt hjälp med HLR och så kom tull, polis och slutligen ambulans med hjärtstartare. Usch, jag blev verkligen tagen av det. 

Plötsligt hör vi någon ropa högt och ljudligt i bagagehallen, ALLAN, det var finnen som letade efter sin polare. Haha….

Nu var det bara bilen som skulle hämtas ut innan vi äntligen skulle åka hemåt. Vid plats 12 utanför terminal 4 skulle vi bli upphämtade och körda till långtidsparkeringen. När vi kommit dit och väntat ytterligare en stund fick vi inte åka med eftersom våra namn inte fanns med på chaufförens lista. Jag kände bara att nu räcker det. Ta mig bara hem.

Tack Turkiet, jag tror faktiskt inte att vi någonsin kommer återvända? Klimatet, solen, stranden och havet är helt fantastiskt men där stannar det tror jag? I alla fall för nu. 

Hade vi inget kul på resan undrar ni nog? Jodå, jag försöker alltid vara positiv och komma ihåg det som är bra. En regnkväll var vi på pub Oscar och där Olle Jönsson från Lasse Stefans spelade. Pher hittade en rolig norska som han fiskade upp och svängde runt med på dansgolvet, det var sköjj. 

Vi var hos en barberare som klippte och rakade Pher samt trådande och färgade mina ögonbryn, det blev bra.

Jag köpte ett par julklappar till barnbarnen som de förhoppningsvis kommer att bli nöjda med? 

Och så hade vi vårt interna skämt som blev att så fort vi såg en finsk flagga eller hörde någon tala finska tittade vi på varandra och ”ropade” halvtyst på finlandssvenska ALLAN. (Förlåt alla finnar) 

Maria & Pher