söndag 27 december 2009

Ännu en dag på Kho Lanta

Idag efter frukost åkte vi till Johan och Eva för att säga hej då.
De ska flyga tillbaka till Pattaya.
Lasse är sjuk idag, han har magsjuka och kan inte gå så långt från en toa.
Det får bli hotellet för honom.

Pher och jag har kört runt på Kho Lanta med mopeden och avverkat nästan 7 mil.
Gummiträd
Det är mycket fiske och gummiplantage på ön. Det finns inte asfalt på alla vägar så vi fick köra på den röda dammiga sand-eller jorden emellanåt så vi var helt täckta av rött damm när vi kom hem.
Vi var uppe på Lanta viewpoint och där var en otrolig utsikt.
En bit därfrån var vi på ett mysigt matställe med en lika otrolig utsikt.
Så fort vi parkerade moppen kom en liten kille fram och la över en uppfläkt kartong med en gummiband över mopedsadeln. Han var väldigt artig och waihälsade samt önskade oss välkomma. När vi satt oss kom han med en karta och visade vart vi var samt sa att de hade båt som de kunde köra oss med till en liten ö som låg strax utanför. Mycket artig.
När vi efter lite mat och goda vattenmelon shakar skulle åka var han snabbt med ut och plockade bort kartongen. Detta är för att inte sadeln ska bli så varm. Den går inte att sitta på annars När han fick 40 bath som tack blev han "dyng" nöjd. Så lycklig. Vilken buisness man !
Kho Lanta

När vi på eftermiddagen kom tillbaka till hotellet var det skönt att få hoppa i poolen kan jag lova.
"Sebbe Fisk" låg redan där och Lasse kände sig något bättre. Skönt!
Plötsligt öppnade sig himlen och det ösregnade trots att solen sken hela tiden.

Måste bara berätta om första kvällen här på ön. När vi skulle möta upp Johan och Eva på deras hotell gick vi lite vilse. Vi hamnade på en liten skogsväg, det var helt becksvart och det prasslade överallt i buschen runt om oss.
Åsa var så rädd att jag trodde hon skulle börja gråta. Hon vägrade gå. Lasse, Pher och Sebbe var redan en bra bit ifrån oss och jag sa att vi tvungna fortsätta, men NEJ, inte Åsa. Hon vägrade. Det slutade med att jag fick ta henne på ryggen.
Gissa om de andra skrattade när jag med spagettiben vinglade fram med Åsa på ryggen på en guppig stig.
Men vi kom fram i alla fall.

Hälsningar från "The Smiling Land"

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar