söndag 20 januari 2013

Bangkok

Taxi till Phukets flygplats och direkt innanför dörrarna skulle alla väskor scannas.
Ok, in med dem och när de kom ut på andra sidan kommer tre bistra thailändare fram och undrar vem som äger den svarta resväskan? Ja.... den är vår.
En tanke skjuter som en blixt genom mitt huvud - Herre Gud. - Jag bad en thailändsk kock som heter On att köpa palmsocker till oss, det används när man gör Massaman. Vi har försökt köpa det i Sverige men inte lyckats, men On fixade detta och dagen innan vi skulle resa från Nai Harn hämtade vi det lilla paketet i hennes frys. Paketet ser ut som en boll av lera i en vit plastpåse.
Nu stod vi alltså på flygplatsen och skulle öppna en väska, grundligt iaktagna av bistra thailändare.
Mina tankar snurrade bara runt på detta jäkla socker, - tänk om det inte är socker ? ... I mina tankar satt jag nu redan i thailändskt fängelse utan att kunna förklara eller göra mig förstådd ! Alla har väl sett Bangkok Hilton !!
Väskan öppnades och där..... det va 2 st. "happyballons" som vi aldrig släppte iväg vid nyår. Phuu.....Det är brännbart material i dem som alltså inte får tas ombord på flyget.
Släng dem, släng dem bara !

Så landade vi på Don Muang. Det va inte riktigt meningen men tydligen bytte Air Asia flygplats den 1 oktober 2012 utan att vi på något sätt fått information om det.

Jag har haft ont i halsen ett par dagar och nu slog det till ordentligt. På väg till stan från flygplatsen började jag frysa som tusan. Fick köpa mig en sjal att ta på mig över axlarna. 32 grader varmt och jag fryser ! men efter incheckning på nybyggda Tune hotell så var det ändå dags att ge sig ut i hetluften.

Vi tycker mycket om Bangkok både Pher och jag. Det är stort, det är rörigt och det är varmt. Trafiken är kaos så det är skönt att det finns både skytrain och tunnelbana som blir allt längre för varje gång vi besöker staden. Vi köper endagars kort så det är bara att åka, hur som helst och vart som helst. Det kan även användas nästan hela vägen ut till Suvarnabhumi Airport och det är smidigt.

En tur på floden Chaya Phraya är ett måste och vi hoppade även denna gången av en stund vid China Town. Vi köpte varsin smörgås och take away kaffe på Seven och satte oss lite på en avsats vid trottoaren.
Det uppskattas av thailändarna, de ler och nickar glatt åt oss och pratar gärna några ord, de flesta pratar thai och vi bara ler tillbaka.

Livet pågår liksom på trottoarerna och gatan.

Lunch och en Chang på Amari Watergate. Det är en total motsats till gatan i China Town. Här kostar ölen 175 bath och exakt samma öl betalar vi ca 40 - 50 bath för annars. Men det är fint och lyxigt. Det är svalt och det är skönt att få vila sig en stund från hetsen och värmen.

Sukhumvit området runt Nana har fått en ansiktslyftning sen vi var här för ett år sen. Det ser betydligt fräschare ut nu och några nya ställen har öppnats.

Livet på gatan pågår som sagt dygnet runt. Här gör man allt, umgås, handlar, köper, säljer, äter, sover, ja allt. Ibland kan vi bli lite "äcklade" på hur det är här, på lukterna, på smutsen, på kackelackor, på råttor och på det mesta som skiljer vårt land från detta land. Men det är då vi måste komma ihåg att det här är inte vårt land, vi är bara gäster och kan resa hem när vi vill. Thailändarna är uppvuxna i det här som vi ofta kan uppleva märkligt men som dom ser som helt naturligt.

Pengar styr väl det mesta i alla världens länder men ibland tror jag bathen betyder ALLT i Thailand. Det är nog som en kypare i Hua Hin sa till mig,
när han kom med notan och ville ge den till mig sa jag - ge den till min man - jag har inga pengar, han tittade på mig och svarade - har du inga pengar har du inget i Thailand att göra !!

Tack alla ni som läst och följt oss på vår resa. Vi återkommer med en liten sammanfattning när vi smällt resan.
Vi är nu tillbaka i Sverige och har idag minus 13 grader, mycket snö och sol, men det är vackert det också......

Krap kun ka
Maria & Pher

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar